Jag har svårt att se hur ytterligare en pålaga skulle gagna en hållbar turismutveckling. På vilket sätt skulle den tas ut i hela landet? Framför allt på destinationer som liksom Gotland har en mycket hög andel privat uthyrning.
Sedan har det handlat om risken för massturism för att landa i vikten av en hållbar turismutveckling. Vi är långt ifrån vad som menas med massturism: det handlar om enstaka dagar med många besökare i Visby, när mer än ett stort kryssningsfartyg gästar oss samtidigt.
Vi som är året-runt-boende har oerhört stor glädje av utbudet under höst/vinter/vår; något vi inte skulle ha med en minskad turism.
En hållbar turism är naturligtvis vad vi ska ha.
All forskning pekar på att man säkerställer hållbar turismutveckling genom att lokalbefolkning, turistföretagen och besökarna samverkar och enas om hur turismen kan utvecklas. Det samarbetet har vi alla möjligheter att utveckla och realisera på vår vackra ö.
Vi har nära till varandra. Det leder till en breddad säsong, där fler kan upptäcka Gotland utanför sommarens högsäsong, samtidigt som vi krokar arm för Gotlands bästa.
Nu har artiklarna om Gotland och kriget i Ukraina tillkommit. Ett uttalande av ÖB, enligt uppgift taget ur sitt sammanhang, om att Putin har ögonen på Gotland varje dag har fått en enorm spridning.
Rubriker som ”Skjutningar i semesterparadiset” har förekommit. Det har varit en stående fråga från tyska grupper i sommar om det finns anledning att vara rädd. Tack och lov hade Frankfurter Allgemeiner Zeitung (840 000 läsare) för en månad sedan en mycket balanserad helsidesartikel!
I främst sydtyska tidningar har artiklar nu funnits, som har föreningen ”Ögonen på Gotland” som enda referens, och påstår att gotlänningarna inte vill ha turismen. Det påstås att hela yrkesgrupper, främst lärare och sjukvårdspersonal, lämnar ön; att turismen suger ut Gotland till sista droppen. Det är bedrövligt att man inte gör en bredare research innan publicering. Tack och lov har det kommit ett antal realistiska artiklar i olika resemagasin.
Att tro att Gotland kan nå ut till 84 miljoner tyskar är en utopi. Det gäller att hitta en realistisk nivå. Att fokusera på journalister och researrangörer är rimligt. Gotland är en nischprodukt där kännedomen är god i norra Tyskland och sjunker ju längre söderut man kommer.