Det har införts lagar om sekretess för olika uppgifter. Man talar om förundersökningssekretess inom rättsväsendet, slutna rättegångar, banksekretess, skydd för företagshemligheter, sekretess inom vård och omsorg, inom pressen, skolan, integritetsskydd, upphandlingssekretess mm. Listan kan göras mycket längre.
Vad återstår sedan man uppfyllt alla sekretesskraven? Vi i Sverige framhåller vår yttrandefrihet, pressfrihet och offentlighetsprincipen. Men uppenbart finns inte kunskap hos olika befattningshavare vad som skyddas av sekretessregler och vad som är öppen information.
Har politiker, chefer och övriga anställda någon som helst utbildning och kunskap om vad som kan sägas och vilka uppgifter som kan delges? Nu blottläggs en skandalös okunskap och ovilja att ge information. Som ett typiskt exempel på den allmänna svenska inkompetensen kan man läsa artikeln i DN den 26 januari 2021 om branden på soptippen i Botkyrka.
Kan olika berörda inte lära sig vad som kan sägas och inte sägas, vara tjänstvilliga att ge information på hemsidor och till journalister, så måste det till en lag som tvingar folk att uttala sig och därmed inte hemlighålla information för allmänheten. Allra helst ska folk utbilda sig själva i ämnet ”öppen information” så de inte framstår som inkompetenta.
Inkompetens om yttranderätt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.