I själva verket grundar sig detta i politiska beslut – i de nedskärningar allt fler tvingas arbeta under. Det saknas nämligen förutsättningar att uppnå en inkluderande arbetsplats. Vi fastnar i diskussioner av att bristande språkkunskaper hos medarbetare ger en försämrad vård och omsorg, att utbildningsnivån är otillräcklig, rekrytering av vikarier bristfällig. Och är det inte just detta, den politiska dagordningen vill att vi ska göra? Fastna. Vi ska inte ges tillfälle att lyfta blicken uppåt, framåt, vidare för att varsebli hur politiska beslut i själva verket styr agendan för en lyckad integration, och ett hållbart mångfaldsarbete.
Vi för i Sverige sedan flera år tillbaka en politik, vilken uppmanat till utförsäljning av vård och omsorg. Mjuka värden blir till mätbara vinster av kapitalinvesteringar. Grundtanken om solidaritet med varandra naggas ständigt i kanten. Effektivisering i besparingssyfte har lett till färre heltidstjänster för medarbetare, som resulterat i fler arbetsuppgifter vilka ska utföras under kortare tid. Schemaläggning kräver ett ökat behov av deltidstjänster, fler kvällspass/vecka och medarbetare, samt delade turer då personaltätheten minskats drastiskt.
Resultatet blir, att återhämtningsfaserna inte ger någon egentlig återhämtning. Medarbetarinflytandet har skalats av; färre arbetsplatsträffar införts. Tid avsätts i lägre utsträckning för kompetenshöjande insatser. Det är krasst uttryckt, inte lönsamt för arbetsgivaren att underlätta anställning för olika yrkeskategorier – vårdbiträden, undersköterskor, specialistundersköterskor, då det samtidigt innebär en ökad lönekonkurrens.
Det är allt detta sammantaget, som medfört att ett välkomnande innanförskap på våra arbetsplatser successivt bytts ut till utanförskap.
Upplevd stress, otillräcklighet över att hinna se, röra vid, beröra de vi vårdar och ger omsorg, minskar samtidigt utrymmet för medarbetare att mötas i en hälsosam, sund arbetsmiljö. Samtal med varandra uteblir. Vi ska och får i allt högre utsträckning förlita oss till dokumenteringssystem av allehanda slag.
Förutsättningarna att ge och erhålla god vård och omsorg, handlar ytterst inte om bristande språkkunskaper hos medarbetare.
Den pågående urholkning inom välfärdssektorn vi upplever, riskerar i ett långsiktigt perspektiv orsaka en kollaps inom vård- och omsorgssektorn.