Dags att summera det årliga trafikeländet på Fårö. Biltrafik är något som politikerna och byråkraterna verkligen älskar att stå upp för. De förstår inte att turismen vill ha säkrare vägtilldelning för cykling, promenader samt renare och bättre trafikmiljö, allt det som hänförs till kvalité och hållbarhet i miljön.
De tror att utveckling är bygga fler fritidshus utan vettig lösning på vatten och avlopp. Fler färjor ska skeppa mer bilburna som ska hitta p-platser, baja-major och ställen slänga sina sopor. Slutstationen för denna köra-på-som-vanligt-filosofi är minskad attraktion för Gotland då slitaget och förfallet börjar synas.
Många insändare har gett förslag på bra lösningar – men ack vilken otur i tänket som råder i beslutskorridorerna. Vad beror oförmågan på, ointresset för att skapa bättre infrastruktur som gagnar turismen? Är sommarkajplatsen för 250 msek den bästa satsningen för hållbar turism? Kvantitet före kvalitet? Som ytterligare ett exempel på bra lokal lösning så har man i Jämtland ordnat en bygdeväg – väg 659 – där vägrenarna är bredare och utmärkta för att skapa trygghet för gående och cyklister. Men det är ju i norrländska glesbygden förstås...