Insändare: Global ekonomi och mänskliga rättigheter

Det är inte bara på Gotland Heidelberg Materials klamrar sig fast, trots att grundvattnet och dricksvattenförsörjningen är i fara. Ett annat område ligger på Java, huvudön i Indonesien.
Här har Heidelberg Cement, genom sitt dotterbolag Indochina Cement, lagt sin hand på omfattande områden och äger flera kalkgruvor och cementfabriker. Detta har redan lett till omfattande skador på naturen. 
Koncernen kan dock inte få nog: Sedan flera år vill man dessutom komma åt en del av Kendengbergen där en indigen befolkning, ett urfolk, lever och har sina risodlingar. Berget beskrivs som ett naturlig vattenreservoar, där vattnet lagras i karstsprickor. Genom dessa sprickor skyddar bergen sin befolkning både mot översvämningar i regnperioder och mot torka i torra perioder. Kendengbergen möjliggör så tre risskördar i år för sin befolkning, ett urfolk som heter Sami. Minst 35 000 människor blir påverkade om berget bryts.
Sami har motsatt sig detta sedan 2010, har bildat en grupp som kallar sig “Nätverk för folk som månar om Kendengbergen” (Jaringan Masyarakat Peduli Kendeng = JMMPK).
Gruppen har klagat inför det tyska kontaktstället för klagomål mot företag inom OECD eftersom Tyskland tillhör OECD och kan därmed utöva viss uppsikt över tyska koncerners aktiviteter. 
Ärendet landade slutligen hos den tyska demokratistiftelsen Heinrich-Böll-stiftelse.
En medlingsprocess inleddes som gick i stöpet efter att Heidelberg Materials krävde total sekretess, vilket hade betytt att de som förhandlade för MMPK inte hade fått berätta något för sin grupp. Alla i gruppen är sakägare.

Enligt riktlinjerna inom OECD måste sakägarna höras individuellt.
Indonesien tillhör inte OECD. Vad bra för Heidelberg Materials. 
Så är det med mänskliga rättigheter i en global ekonomi.

Vill du veta mer så finns mycket mer att läsa om överlevnadskampen i Kendengbergen.