Isarna i polarområden vägrar smälta

Ofta när man talar om sk klimatförändring hör man att kolla vad som händer i Arktis och på Grönland.

Norska kronprinsen Haakon och kronprinsessan Mette-Marit i arktis.

Norska kronprinsen Haakon och kronprinsessan Mette-Marit i arktis.

Foto: Tore Meek

Insändare2022-10-10 11:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så låt oss nu när årets smältsäsong på norra halvklotet är över stanna upp och notera vad som hänt denna säsong.

Isen på havet i Arktis tinar varje vår och sommar, så att dess areal minskar till ett minimum, som inträffar ungefär vid höstdagjämningen och då var arealen lika stor som i fjol och större än de två föregående åren, drygt fem miljoner kvadratkilometer. Detta redovisas dag för dag av Dansk Meteorologisk Institut, DMI. Ända sedan 2007 har minimum svängt mellan fyra och sex miljoner kvadratkilometer, med undantag för det extrema året 2012. Således finns ingen tendens mot vidare minskning.

Enligt både DMIs och NASA/NOAAs data har maximi sommartemperaturen under de senaste 40 åren slumpmässigt varierat mellan -1 och +1, utan någon trend. Vinterminimi har varierat mellan -20 och -33 och där kan man kanske se en liten trend åt mindre kallare. Så de som hävdar något mera extremt har nog mera stirrat i sina datorer än kollat vad som händer ute i verkligheten.

På Grönland beräknas massbalansen från 1/9 till 31/8 följande år, och summan för 2021/22 blev enligt DMI att iskappan tillförts, ackumulerat, cirka 470 Gigaton (ungefär kubikkilometer) ismassa. Det är klart mer än genomsnittet för referensperioden 1981-2010 och mer än ifjol. Av de senaste sex åren har fyra varit över medelvärdet. Minimi för de senaste 40 åren inträffade 2011/12 och även då var tillförseln positiv, 35 GT, men sen dess har det varit betydligt mera. Den totala massbalansen, som tar i beaktande att glaciärer VÄXER ut över havet och kalvar, var en aning negativ, men trenden från 2011/12 är klart stigande.

Argumenten om smältande isar och havshöjning är en stor del av grunden till vår klimatpolitik, vilken vi därför bör omgående tänka om. Detta motiveras ytterligare av det faktum att den globala månadsmedeltemperaturen enligt University of Alabamas i Huntsville (UAH) satellitmätningar inte ökat något alls sen 1998 och har i år, liksom ifjol, varit bara 0,1-0,2 gr över medelvärdet för perioden 1990 - 2020. Klimatet är det inget fel på och det fortsätter i sina outgrundliga cykler och det finns mycket litet vi kan göra åt det.