Sören Gannholm frågar i en insändare (11 maj) om Fornsalen är intresserad av historia. Den frågan, samt de motioner som skickats in till Gotlands Fornvänners årsmöte, fick svar av styrelsen och museichefen vid Gotlands Fornvänners årsmöte i april.
Som representant för arkeologin vid Gotlands Museum kan även jag kommentera Gannholms funderingar.
Frågan var ”Är Fornsalen inte intresserad av vår fornhistoria alls”? Med Fornsalen avses, förstår jag, vi som arbetar på Gotlands Museum. Svaret är – det är vi, vi är intresserade av historia! Men historia är väldigt, väldigt brett, och allas historiska intressen kan inte tillmötesgås. Som museichefen svarade på årsmötet så har Sören Gannholm rätt i att vi skulle kunna ha mer informationen i utställningarna på Fornsalen om de fornlämningar som kallas slipskåror.
Beträffande din önskan om att vi ska genomföra arkeologiska undersökningar enligt dina förslag så är det lite värre. Gotlands Museum bedriver företrädesvis vad som kallas för uppdragsarkeologi. Det innebär att vi gör arkeologiska undersökningar på uppdrag av någon som har ett intresse att bebygga, lägga ner ledningar eller anlägga vägar på en fastighet. Vi finansieras helt enkelt av sådana externa uppdrag. Vi har inte egna pengar till att göra arkeologiska undersökningar.
Du skriver i din insändare att ”då får man söka pengar”. Museer är generellt inte betraktade som forskningsinstitutioner enligt statliga forskningsfonders direktiv, vilket innebär att vi inte kan vara medelsförvaltare. Vi kan alltså inte stå som mottagare av pengar från sådana. Därför måste ansökningar göras av en sådan forskningsinstitution, företrädesvis något av universiteten.
Vi får ofta frågor om projekt – om vi vill vara med i, initiera eller driva. Det är ofta bra och spännande projekt, men vi kan inte vara med på allt, hur gärna vi än vill.
Just nu fokuserar vi på två projekt. Ett projekt om Gotlands bildstenar genomförs tillsammans med Stockholms universitet och Riksantikvarieämbetet. Det finansieras av Vetenskapsrådet och det är Stockholms universitet som är projektägare och mottagare av forskningsmedlen. Ett annat projekt rör kulturvärden i kyrkor, där projektet ägs av Visby stift. I båda fallen ser finansiering olika ut, med det gemensamt att den kommer utifrån.
Det är så som redan meddelats Sören Gannholm att om det finns en finansiering så gör vi gärna undersökningar kring slipskåror, men vi har som sagt inte någon egen ekonomi för det, vi behöver finansiering utifrån.