I medias diskussioner om övergång från Region Gotland till Attendo, har det inte varit något väsen eller några arga insändare från Iliansgården.
Med fyra månader kvar tills det blir verklighet är det uppbrottsstämning på ett demensboende där människor med olika sorters demenssjukdomar bor och som behöver lugn och ro för att klara sin vardag och nu får finna sig i att olika grupper passerar.Byråar och skåp töms, kartonger och sopsäckar, möbler försvinner och ersätts av annat begagnat, grupper av främmande människor som inspekterar verksamhet, lokaler, möbler med mera,vad vet jag? Ibland när någon grupp passerar mitt kontor säger någon ”och här sitter sjuksköterskan” utan att veta eller bry sig om att jag hör. Som apa i bur? Sitter gör jag väldigt sällan, det ska vara när jag fikar.
Jag har arbetat på Iliansgården i fyra och ett halvt år, en tid som varit oerhört lärorik och har varit stolt över att få tillhöra en otroligt professionell grupp med arbetskamrater, med oräkneligt antal år av erfarenhet att vårda äldre med demenssjukdom.Denna trupp av proffs skingras nu på grund av att Regionens politiker tror sig få en ekonomisk vinning på att sälja ut vården av våra sköra äldre, som själva inte kan påverka den vårdgivare som ska hjälpa dem den sista tiden i livet, och med det skapar turbulens i arbetsgruppen.
Attendo är det företag som vunnit upphandlingen, de är tydliga i sitt anbud med vad företaget åtar sig.
Det skulle vara intressant att få veta vad den reella ekonomiska och personella vinsten blir, om någon bryr sig om att räkna.Vem tillvaratar kompetensen?
Jag är en av dem som inte kommer att vara kvar och lämnar inom kort över mitt stora ansvar och engagemang till en tillfällig lösning, en kollega inom bemanningsbranschen eftersom ingen har sökt vakant tjänst. Man kan undra varför.