Som ickejägare och en del av majoriteten blir jag lite förvånad över platsen nöjesjägare får ta.
I ordet nöjesjägare måste ingå de jägare som jagar bara för det roar dem. Till exempel de som planterar in invasiva arter och underhåller dem med stödutfodringar. Vildsvinen har ökat från ett hundratal till cirka 300 000 i landet. Hjortar har smitit från hägn som man uttrycker det och förökat sig obegränsat.
Förra året blev 4 500 rådjur skjutna på Gotland, för 30 år sedan inte hade ett enda skjutits.
Majoriteten på Gotland har bekymmer av djuren som är vackra att se på men orsakar trafikolyckor och skador i trädgårdar och åkrar.
I höstas försökte jägarna göra gott intryck genom att en massa jägare gick ut och sköt rådjur som sedan skänktes till skolor och äldreboenden.
Jägarna hade säkert en jättetrevlig helg med kompisar och inga bekymmer över var allt rådjurskött skulle ta vägen.
Men de ekonomiska förlusterna och trafikolyckorna kan inte uppvägas att jägare förser det allmänna med kött under en dag.
Tråkigt att några få kan bestämma så mycket till sin egen fördel.