Läste om ilandflutna sälkadaver.
Vanligaste dödsorsaken hos gråsälar i Östersjön är åldersrelaterad i kombination med svält. Sälpopulationen i Östersjön är cirka 50 000 gråsälar varav det beviljats jakt på 1 500. Sälarna har vid undersökning under senare år uppvisat tunnare späcklager vilket tyder på brist på föda. Deras stapelföda har följt med i västkusttrålararnas lastrum och blivit laxfoder i Norge.
Säljakten har mycket marginell betydelse för sälbeståndet. Efter många år av att sälen varit totalfredad så började Naturvårdsverket öppna för en blygsam jakt. Då hade problemen med skador på fiskeredskap blivit ganska stora.
Sälen är ett ganska besvärligt villebråd att jaga. Främst kanske genom det regelverk som gäller kring säljakt. Därtill kommer en smittorisk som inte finns hos annat vilt när man hanterar de skjutna djuren. Sälfingrar kan ni ju googla på.
Det går att använda sälprodukter till ganska mycket men är omgärdat av försäljningsförbud. Förutom kött, skinn och sältran så kan man inom hemslöjd använda ytterligare säldetaljer. Men som sagt så får inte försäljning förekomma av dessa produkter. Enligt bland annat EU-bestämmelser är det endast inuiter (och likställda) som får handla med sälprodukter.
Det resulterar i att säljägaren skjuter någon enstaka säl och tar hand om den. Sedan lägger jägaren säljakten på hyllan. Varför fortsätta jakten där man bara låter sälen sjunka till botten? Det finns inget krav på att bärga skjuten säl. Viktigast är rapporteringen så att den frånräknas kvoten.
Av årets kvot är cirka 30 skjutna på Gotland.
Om någon tycker att mina läderkängor luktar så vet ni nu varför. Sältran-- den perfekta skosmörjan.