”Jämlikhet förutsätter betydande förtryck och kontroll. De starka måste förhindras att sticka upp och ta för sig. Vilket har lett till ekonomisk stagnation och allmän fattigdom”. (Wera Svensson citerad i Haimdagar om nazismen på ön)

I början av 1970-talet ansåg de rikaste 10 procenten att jämlikheten gått på tok för långt i Sverige. De ägde nu bara lika mycket som halva befolkningen! Sedan dess ökar ojämlikheten, nu snabbast i Europa. 

Sverige har på kort tid blivit ett skatteparadis för miljardärer. Ett orättvist samhälle föder psykisk ohälsa och kränkta individer som i missriktad besvikelse ägnar sig åt att jaga syndabockar. 

Då hjälper inget tal om att ”öppna era hjärtan” eftersom dessa hjärtan kopplas till högst olika feta plånböcker.

Att alltfler upplever psykisk ohälsa och maktlöshet i ett vinstdrivet konkurrenssamhälle – är det ett hälsotecken som visar att vi fortfarande är människor och inte konsumtionsstyrda automater som enbart kan befrias ur löneslaveriet av diagnoser och kemiska preparat?

Ekonomisk ojämlikhet grundar sig inte på naturlagar utan på ideologi och politik. 

Det konstaterar ekonomen Thomas Piketty som hävdar att vi måste sprida rikedomen. Han påvisar att EU hittills mest gynnat storföretagen och de allra rikaste och presenterar förslag för att skapa förtroende för en demokratisk ”Europeisk församling” huvudsakligen bestående av ledamöter från nationella parlament. 

Medlemsländerna måste upphöra att konkurrera sinsemellan i försök att locka företag genom att erbjuda låga skatter på förmögenhet och vinst. 

Församlingen förväntas samarbeta om skatter på höga vinster, höga inkomster och stora förmögenheter. Skatteuttaget ska återgå till ursprungsländerna och där användas för att minska ekonomiska orättvisor, öka utgifter för utbildning och forskning samt främja hållbar utveckling. 

Människor är egentligen inte motståndare till miljöskatter men dessa uppfattas som djupt orättvisa eftersom förmögenhetsskatten på kapital först slopats.

Kapitalismen har enligt Piketty en inneboende instabilitet, som beror på att avkastningen på kapital är högre än tillväxten. Därmed kan rika investerare öka sin förmögenhet snabbare än ekonomin växer. 

Till slut går en allt större del av det ekonomiska värdet som skapas till ett fåtal familjer som äger det mesta av kapitalet. Arbetarna får en krympande del av nationalinkomsterna. Världens åtta rikaste äger i dag mer än hälften av befolkningen, Piketty formulerar detta poetiskt som att ”det förflutna slukar framtiden”.