Återigen kommer Lars Thomsson med halvhjärtade försök att förmedla vindkraftverkens existens och framtid. Vadå klargöra några sakförhållanden i Mikael Bladhs insändare? Mikael har ju rätt och Lars fel. Så enkelt är det.
Alla vindkraftverk uppförda senast 2021 tilldelas elcertifikat (subvention) fram till 2035. Det är endast senare byggda anläggningar som inte subventioneras. Alla elanvändare bidrar till certifikaten som vindindustrin får gratis och sedan får sälja och tjäna pengar på. Förutom subvention av elcertifikat subventioneras ytterligare genom att vindindustrin inte alltid behöver betala för anslutningar och kringkostnader. Största delen av svensk vindkraft är utlandsägd, ofta hemort Luxemburg, där smarta affärsmänniskor tjänar pengar på så kallade räntesnurror. De lånar ut till vindkraftsbolagen och får ränta på pengarna trots att bolagen går med förlust.
Markbygden i Piteå skulle bli Europas största vindkraftanläggning med 1 101 snurror. Idag efter 12 år har man fått upp 450 stycken och är konkursmässiga.
Ju mer vindkraft som byggs, desto sämre blir lönsamheten (också för andra energislag). När det blåser så produceras så mycket el att priset går ned mot 0 (eller under 0) = ingen lönsamhet. När priset är högt blåser det inte eller bara lite och då producerar de inget = 0. Samtidigt måste det byggas en massa annan elproduktion som ska gå in när det inte blåser. Det behöver alltså tillföras dubbel produktionskapacitet. Tyskland har byggt gas- och kolkraft för att ersätta slumpmässig sol- och vindkraft. Det har i sig drivit upp priserna så att det negativt påverkar hela tyska industrin. Sverige har ännu klarat sig hyfsat genom vattenkraften som så kallad balanskraft. Med mer vindkraft så räcker inte balanskraften till. Tysklands CO2 utsläpp har ökat på grund av vindkraften.
Vid nästa inflygning berättar jag mer om vätgasproduktion genom elektrolys (kallad grön vätgas) som är den dyraste metoden där man får ut 30-35 procent av tillförd elenergi i slutprocessen.