Riksintresset såldes bort och kommer ej åter!
Kalkstenen i Klinte är väldigt, väldigt viktig för nationen, för självförsörjandegraden!
Så utrycker sig Daniel Juvel, VD för SMA, i Sveriges Radio, P4 Gotland, tisdagen den 14 september.
Lika viktigt var självförsörjandegraden tydligen inte innan det blev avslag för vidare brytning i Bunge, Stucks. Då skeppade Daniel Juvel nämligen stora delar av den kalken till den danska sockerindustrin och lite varstans i världen i övrigt. Visst gick en hel del till Svensk stålindustri också, men du sockrar din historia i radion, herr Juvel.
Svenskt Näringsliv, byggindustrin och politiker gapar att nu blir det sämre för miljön, när kalken måste skeppas från andra länder eller till och med andra världsdelar.
Vi hörde inte era utspel när de oceangående fartygen, som lastas på redden utanför Slite och Kappelshamn, seglade iväg med kalken till Ghana, Florida och Storbritannien...
Kände ni inte till att Heidelberg exporterat ungefär hälften av det man bryter i Slite till andra världsdelar? De är bara de mindre båtarna/pråmarna, runt 3-6000 ton last, som går till Sverige. De stora med 25000-30000 ton ombord seglar söderut genom Öresund och ut på de sju haven.
Inte är det svensk export heller om ni tänker försöka försvara det. Det är Tyskland som exporterar den gotländska berggrunden, inget annat.
Jo visst kommer 60 procent av den cement som nyttjas i Sverige från Slite. Det är lika sant som att det är en dimridå i Heidelbergs propaganda.
Men om det hade varit tal om självförsörjning som Daniel Juvel nu påtalar i Sveriges radio, då skulle de riksintressen som man brutit ut i förtid stannat i Sverige. Det var så det var tänkt en gång i tiden när Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, på kalkbolagens begäran pekade ut dem.
Hade dessa enorma naturresurser stannat inom Nationen som Daniel Juvel hävdar är så väldigt, väldigt viktigt i radio, ja då hade kalken räckt säkert 100 år till utan sprickor i både vattentäkter och relationer.