Att använda kalkkross mot halka på vägarna har flera nackdelar. Jag ska nämna två. Som klinikchef vid Distriktsveterinärerna i Roma hade jag många duster med vår arbetsgivare Jordbruksverket om att få stålfälgarna på leasingbilar ersatta med lättmetallsfälgar med maximalt fem ekrar. Det berodde på att stålfälgar är näst intill täta från utsidan och välvda på insidan där söndermalda kalkkrossen, typ murbruk C, ansamlas. Den går inte att tvätta bort utan hjulet måste demonteras vid tvätt. Troligen är problemet detsamma med lättmetallsfälg som inte har få ekrar. Vår arbetsgivare nonchalerade detta. Bromsskivorna alstar värme och när bilen sen parkeras i garage över natten kan ett stor del av kalksmörjan lossa och man får extrem obalans som följd. Vid ett tillfälle kunde jag bara köra max 45 km/tim, annars hade bilen studsat av vägen.
Jag tog då av hjulen på min leeasingbil, skrapade och tvättade ren fälgarna, monterade hjulen igen och körde sen fyra veckor i vinterväglag, mestadels plusgrader. Demonterade hjulen, skrapade loss "kalkbruken" Och vägde allt per hjul. Bakhjulen hade 2,3 respektive 2,4 kg "kalkbruk" på den välvda fälgen och framhjulen 0,8 kg var. Sammanlagt vägde vad som samlats under fyra veckor 6,3 kg. Lossnar ett halvkilo från övre delen av fälgen under natten kan jag lova att det blir livsfarligt att köra på vägen och både lantbrukare och djur får vänta.
Nu till problem två. Vid tvätt krävs avancerat avskiljesystem så att inte avlopp och dräneringssystem muras igen. Det räcker med en smörja som lossnar från bilarna och som försvinner ner i dagvattensystemet vid regn.
Till slut kämpade vi oss till lättmetallfälger med få ekrar, men då var vi inte lika goda vänner med vår arbetsgivare längre.