Politikerna i vår miljö- och byggnämnd har under året godkänt ett antal rivningsärenden som länsstyrelsen sedan har fått stoppa då det, till nämndens ordförande Eva Ahlins (C) förvåning, råder rivningsförbud i vårt världsarv. 

I måndagens GA bemötte Ahlin kritik om huruvida gotländska politiker är flata gentemot näringslivet gällande rivningar i innerstaden. ”Jag tycker varken att politikerna nu eller tidigare har varit flata mot näringslivet och ser egentligen inte att det finns en konflikt”.

Hennes svar är förbluffande okunnigt. Hur kan Ahlin undgå intressekonflikten här? På ena sidan regionens uppdrag att förvalta de långsiktiga värdena som finns i världsarvet Visby innerstad – på andra sidan besuttna byggherrar som vill göra snabba pengar på lyxrenoveringar, hotellverksamhet eller andra kommersiella satsningar. 

Ett annat exempel från sommaren är Villa Almas planerade uteservering i Almedalen, där tekniska nämndens ordförande Karl-Johan Boberg (C) på eget bevåg hävde ett avslag och därmed gick tvärtemot tjänstemännens linje att inte tillåta uteserveringen. 

Detta hände kort efter att regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) och regiondirektör Peter Lindvall bjudits till Villa Alma på ett, kan vi gissa, trevligt möte. 

Eller varför inte Jesper Skalberg Karlsson (M) som nyligen, även han efter kontakt med ägaren, räddade en krog från en varning om förlorat alkoholtillstånd efter att en bartender agerat knarkkurir i baren.

Listan på exempel där politiker sprungit näringslivets intressen på bekostnad av natur, dricksvatten och världsarv kan göras lång – från det kostsamma bygget av kryssningskajen till tillåtandet av nya kalktäkter trots en upptornande dricksvattenkris.

En nytillträdd lokalpolitiker får viss utbildning i den demokratiska processen och därigenom (förhoppningsvis) också förståelse för det ansvar som kommer med att vara en förtroendevald representant. 

Delkursen om korruption verkar dock ha glömts bort i introduktionspaketet. Vet våra politiker vad en intressekonflikt är? Hur kommer det sig att våra politiker så skyndsamt springer krogägares, byggherrars och cementindustrins ärenden? Klarar de stackarna sig inte på egen hand?