Region Gotland, liksom flera kommuner, har haft stora kostnader för att avveckla anställda, som man inte tyckt passat in. Vems är felet?
Felet är strukturellt och individuellt. När det gäller ledar- och utvecklingsbefattningar har man i många fall tagit personer med på pappret bra meritlista. I många fall har man också tagit personer från ”näringslivet”. Det är ytterst sällan en person i näringslivet, som är bra, vill gå till offentlig förvaltning. De har normalt misslyckats inom näringslivet.
Det andra strukturella problemet är att de politiska beslutsfattarna inte vill ta ansvar. Man gömmer sig bakom Head Hunters eller kollektiva beslut i en region- eller kommunledning.
Det tredje strukturella problemet är att politiska ledningar inte har speciellt stor kompetens eller förmåga, särskilt inte i mindre kommuner och då menar vi sådana som har mindre än 100 000 innevånare och inte växer. Som beslutsfattande rekryterare måste man ha erfarenhet, intelligens och en bra ”magkänsla” – och våga stå för sitt beslut även vad avser givna förmåner.
Inom stora delar av den politiska sektorn – med visst undantag för KD, M och SD – finns en stark uppfattning att de offentliga inte bara ska vara styrande och finansierande utan också vara genomförare. Man styr bättre om man ej själv är genomförare, för då sitter man på två stolar.
Detta gäller i högsta grad viktiga tjänster av utvecklande och/eller ledande karaktär. Det finns en hel marknad av leverantörer med mycket bra folk som går att hyra in. Om man väljer att anställa måste man ha uthållighet. I min egen verksamhet har vi anställt bland andra svenska ambassadörer, som fortfarande varit i aktiv tjänst. Det var en chock för dem att komma till oss i näringslivet och det tog ett till halvtannat år för dem att anpassa sig. Sedan blev de utmärkta och arbetade hos oss till långt efter pensionen.
Jan Björinge arbetade vi med i Föreningen Kultur & Näringsliv, där jag är ordförande. Det var efter han lyckats att göra Umeå till Europeisk Kulturhuvudstad 2014. Innan Umeå var Jan kommundirektör i Härnösand, en stad vi känner väl. Där hade han utmärkt analys av situationen och utvecklingen och lyckades åstadkomma en hel del trots svåra omständigheter.
Att sparka Jan Björinge efter fem månader var fullständigt orimligt. Hela ansvaret faller på dem som anställde. Här får man hoppas att väljarna till slut talar.
Nils-Erik Selin känner vi ej men tittar man på hans CV kan konstateras att han har haft många arbeten. Det borde ha varit lätt att få många referenser, så även här kan det ha varit fel på rekryterarna.