Att det uppfattas som en cirkus av väljarna råder det inget tvivel om. Samtidigt finns skäl att fundera på om de demokratiska spelregler som gäller i dag är anpassade för vår tid.
På Gotland har vi haft politiska vildar i flera mandatperioder, men än mer erfaren är den svenska riksdagen. Där finns det en ordning som säger att den som lämnar sitt parti också förlorar sin utskottsplats.
Bakgrunden till det är att det är partierna i kammaren som tillsätter uppdrag i utskott – och därför har makt att ta tillbaka uppdragen. Samma princip bör gälla på den regionala och kommunala nivån när det gäller platser i nämnder. Det bör utredas som ett tillägg till kommunallagens 4 kapitel, nionde paragrafen.
Det finns också möjligheter för politiken på Gotland att ta ett eget ansvar kring politiska vildar och övergångar mellan partier. Att en person som valts till regionfullmäktige bara kan fråntas sin folkvalda plats genom att väljas bort av väljarna i allmänna val är en självklarhet. Men partierna skulle också kunna sluta en överenskommelse kring karenstid för personer som byter partitillhörighet.
Under förra mandatperioden tog Moderaterna på Gotland fram ett utkast till överenskommelse kring karenstid, där vi föreslog att inga partier som ingår överenskommelsen skulle välkomna en ledamot till partiet förrän minst 6 månader gått sedan ledamoten lämnat sitt förra parti.
Det skulle skapa en tröghet för övergångar och förhoppningsvis stärka förtroendet för den lokala demokratin. Intresset var dock svalt från övriga partier.
Att en toppkandidat för Sverigedemokraterna valt att byta parti till Liberalerna ruckar inte på majoritetsförhållandena inom Region Gotland. Men det är viktigt att i dag fundera på vilka demokratiska spelregler som behöver anpassas för att värna demokratin i morgon. För det kan väl inte kännas bra i magen att en tredjedel av Liberalernas lokala makt kommer från röster på ett annat parti?