En inre resa runt en historia, där tekniken är inlånad, förädlad, bevakad och utmynnad i en slump, som konstnären hoppats på, men inte kan ha full kontroll över. Inte matematik, utan improvisation, där blicken påverkas av erfarenheten, arvet och materialets natur. Konstnärens natur.
Ett drama för scen eller duk. Långa processer av finansieringsförsök, många omdaningar av manuset, djupa dykningar i gestaltning, färgrymd, skådespelarprov, scenografi och platssökning för fullbordandet. Musik som sätter film- och scenarbetaren i rätt känslostorm. Och en ständig väntan på att det ska dyka upp kapital att fullborda verket.
En stilla dans på tå över ett sluttande golv. Ett minne av Baryschnikov, Anna Pavlova, Margot Fonteyn, Alexander Godunov. Grundläggande inspiration för att utsätta sig för långvarig plåga, smärta men också kärlek till verkets slutliga tillkomst och förverkligande.
Musikens makt. Gotlandsmusikens unika mobilisering av talang, rekrytering av instrumentalister till orkestrar med starka ambitioner, som når sina mål. Kyrkomusik i alla rum.
Tänkarens text. Bokens enkla media, papper i pärm. Många timmar med författaren, som sitter i sitt eget huvud och tittar ut, men bygger nya världar för alla att vistas i, för sig själv, enkelt, tillgängligt.
Alla dessa, och några till, pågår i det gotländska kulturuniversumet. Bygger det.
Men strukturen är skör.
2017 gjordes valet att inte ha en separat kulturnämnd, till stort förfång. Nu verkar det finnas bred enighet att återinföra den. Gör det.
Jag kan inte nog säga hur viktigt det är, då kulturen är Gotlands främsta varumärke och en källa till glädje och mening för många. Den kan inte vara ett litet eftersatt utskott till en överbelastad regionstyrelse. Det måste komma till en riktig, stark företrädare, som har vett att företräda dem, som har svårt att göra det själv.
Alla partier ska vara med.
Ett sent nakenbad från Norra bryggan, ackompanjerat av de sista solstrålarna, en avgudadyrkan till Ra, är också kultur. På en sådan plats, och i ett sådant land, där det är tillåtet, vill jag leva…