Här på Gotland är det nu ett himla svid, för att Cementa på Slite behöver bryta mer kalksten och det påstås att det kan påverka grundvattnet för några fastigheter och till och med hela Gotland.
I Kiruna bryts det järnmalm, med påverkan på hela den staden och då flyttar de på en hel stad för att kunna fortsätta bryta järnmalm.
Det är en tydlig skillnad på hur Kiruna och Gotland hanterar ett problem, för att säkerställa att samhällsviktig verksamhet kan fortsätta.
Kanske de som arbetar emot fortsatt kalkbrytning ”skjuter sig i foten.” Det kan bli expropriering av fastigheter, man kan nästan kalla det för konfiskering eftersom ersättningen som betalas är löjligt låg. Det är en åtgärd för att säkra att samhällsviktig verksamhet kan fortgå eller byggas.
Om man nu gör en övning, sätter lillfingernageln på stora matsalsbordet så ser man vad liten lillfingernageln är jämfört med stora matsalsbordet. Så är också proportionerna mellan kalkbrotten och Gotlands yta. Och hävda att grundvattnet på Gotland försvinner för att kalkbrotten blir några procent större är väl rena skojeriet.
Grundvattnet har påverkats av de miljövänliga jordbrukarna som dikat ut nästan alla våtmarker på Gotland för att få brukningsbar mark och styrda av politikerna.
Hur kan det vara möjligt att vi får vattenbrist på Gotland? Gotland har en yta på 3 125 kvadratkilometer. Årligt medelsnitt för nederbörden är cirka 500 millimeter. Det gör att det regnar på Gotland minst en miljard 500 miljoner kubikmeter på ett år och det år efter år. Läs det igen! En miljard 500 miljoner kubikmeter! Inte liter utan kubikmeter. Förlåt, är det kalkbrytningen som är problemet eller är det vår oförmåga att ta vara på nederbörden.