Under de senaste åren har rapporterna duggat tätt om orkaner, översvämningar, skogsbränder, smältande isberg och glaciärer. I Sverige har vi fått tidigare och torrare somrar och mindre snö på vintern i de norra delarna. Behöver vi bry oss?
Ulf Kristersson (M) klappar oss vanliga medborgare på axeln i en intervju i DN 20/7-22 och säger att vi inte behöver göra några uppoffringar. Elektrifiering och teknisk utveckling för infångande av koldioxid (CO2) samt bibehållen och utbyggd kärnkraft kommer att klara biffen! De rena klimatförnekarna säger att det är naturliga temperaturväxlingar. Inget att bry sig om, säger de! De flesta svenskar, som du och jag, vill fortsätta att leva ett gott liv, alltså ”business as usual”.
Men en överväldigande andel av världens klimatforskare, t ex FN-s Klimatpanel (IPCC), har slagit larm om att uppvärmningen av planeten, den så kallade växthuseffekten, beror på utsläppen av framför allt koldioxid (CO2) genom användningen av fossilt bränsle (olja, naturgas, kol). Den ökade uppvärmningen är redan på 1,2 grader C jämfört med förindustriell tid (ca 1850) och den bör inte nå 2 grader C till 2030, helst ej över 1,5 grader C, vilket innebär en halvering av utsläppen av CO2 till 2030. Globalt har utsläppen i stället ökat efter 2015! Målet är nettonoll utsläpp 2050.
Detta har världens länder också förbundit sig till i klimatmötet i Paris 2015. Sverige har satt upp ett eget nationellt mål: Nettonoll utsläpp 2045. Ja, vi behöver bry oss! Ska vi stänga in oss i en relativt trygg bubbla här i Norden och bygga murar mot resten av världen? Eller ska vi solidariskt kavla upp ärmarna och göra vår del för att hejda klimatkatastrofen? Vad innebär det?
Ställ gärna följande frågor till dig själv om klimatet: Kan jag skaffa mig mer kunskap? Kan jag transportera mig bättre? Kan jag äta bättre? Kan jag konsumera bättre? Kan jag bo klokare ? Kan jag engagera mig i någon miljöorganisation? Kan jag påverka med min röst i höstens val?
Alltså, klimatkrisen är redan här. Vår seghet med att reagera och ställa om gör krisen ännu mer akut. Om vi beslutar oss för att ställa om och tar konkreta beslut i rätt riktning, kan vi se oss själva i spegeln och se in i våra barns och barnbarns ögon utan att skämmas!