Åter har det hänt att en medarbetare som kommit i konflikt med en överordnad får bära skulden. 

Det verkar inte som om man försökt reda ut konflikten utan mer utse en syndabock. Höga chefer håller varandra om ryggen, yngre medarbetare håller med eller vågar inte säga något. Rädda om sin egen position. 

HR-personal, med sin långa utbildning, håller med cheferna. Jag hade önskat att de hade mer insikt i gruppdynamik, mer förståelse för vad som händer i en grupp om någon går utanför normen. Vi hyllar visselblåsare om de inte är för nära men kommer de i vår närhet är de besvärliga. Var går gränsen för mobbning?

Det är så smärtsamt och orättvist att se en arbetskamrat bli utsatt. Speciellt när vi inte kan se en rimlig orsak. I arbetsgruppen är det både ilska och sorg. Hur ska vi kunna känna förtroende för de högsta cheferna? 

Och naturligtvis allra svårast är det för den det handlar om.

Vi behöver all vår sjukvårdspersonal, speciellt de som vill stanna här på ön. Så släpp prestigen. Utbilda er i konflikthantering eller ta in andra medlare. Det finns kunskap i ämnet. Det här kostar så mycket lidande men också av våra skattepengar.

Tänk om och gör rätt!