Fäi-Jaken skrev till Mattias Klintberg om en kall påskhelg 1895.
Vör fick kårgen fran Er langgfredesaftn, just när vör fick otndag. U de kund ha vart teidar för längg sin ti säg tack. Helst för Annas räckningg kåm glädn ti sta haugt ei tak. Tack för kånjaken!
Ha kund aldri förglåim förkeltöige me all sårkar u peikar pa, u keikt pa de ei var handvändningg ei hail paskhelgi.
Ja, u ägge da! Maken hadd ja aldri set, u de skall gåimes så längg de tular.
Kvinnfåli tackar så mik för fråie; u di gynnar nå kratt u grav ei jårdi här ei treigardn u raid till ti sätt u sa någe.
Att int lekton kåm ei paskhelgi u laited stain var leik så bra, för de var så kallt sått han hadd fraus fingrar av si där ner ei Lairu.