Den 14 juni besöker Carl XVI Gustaf Gotland, med anledning av sina 50 år på tronen. Öns maktbärande institutioner firar med pompa och ståt.
I regeringsformen heter det att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Trots det har vi en statschef som fått sitt ämbete utifrån bedriften att vara son till sin pappa. Att ha haft samma icke-valda statschef i fem decennier är inte något att fira i ett land som kallar sig demokrati.
På Gotland deltar både länsstyrelsen och Region Gotland i det påkostade firandet i Almedalen. Barn från förskolorna bjuds in att vinka till kungaparet. Gotlands Museum tapetserade öns kabelskåp med insmickrande porträtt av monarken, kompletta med jubileumsemblemet. Monarkin är en välorganiserad och färgstark distraktion som vaggar in oss i känslan av att klassamhällets ärvda privilegier är något naturligt, något att hylla.
I boken "Kungen – Sveriges ledare" beskriver professor Mikael Holmqvist hur Carl XVI Gustaf ger en ”royal touch” åt det marknadsliberala samhället. Kungen är, med sin hemliga förmögenhet, en representant för överklassen – men också en fanbärare för entreprenörskapets, det positiva tänkandets och marknadsekonomins ideologi.
Monarkin lär oss att acceptera klassamhället, att ojämlikhet är naturligt. De gotländska barnen ska vinka åt Hans Majestät och lära sig att veta sin underordnade plats.
Monarkin avlar nationalistiska idéer om svenskhet, nationell enighet och stabilitet. De kungliga ceremonierna blir fasta punkter i vår vardag. De ger oss bilden av att allt är som det alltid har varit, som det borde vara.
Så länge kungafamiljen stånkar korv eller firar födelsedagar på Soliden är allt okej, även om vi rusar mot klimatkatastrof och samhället slits isär av ökande klassklyftor. Keep calm and carry on.
Försvarare av den konstitutionella monarkin brukar hävda att kungen saknar makt och bara är en symbol. Även om vi bortser från att kungen är djupt involverad med de mäktigaste beslutsfattarna och kapitalisterna i Sverige, sitter väl symboler och makt ihop?
Att kungen ”saknar makt”, och visas upp med fel och brister förstärker myten om att kungafamiljen skulle vara en vanlig familj bland andra. På så sätt är monarkin ett utmärkt verktyg för att skapa illusionen av Sverige som en fullfjädrad demokrati – trots att vi backar i pressfrihetsindex och antikorruptionsindex och att landets ekonomiska orättvisor eskalerar.
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket" – tjenare kungen…