”Jag förstår inte vad de tjafsar om”. Förstasidesrubrik i tidningen nyligen. Och dessförinnan flera reportage om situationen i Domkyrkoförsamlingen.
Men kom ihåg: kyrkan på Gotland är inte bara Domkyrkan. Vi har 92 medeltida kyrkor på vår ö som är en kulturskatt. Däromkring finns alla församlingar med engagerade människor som representerar kyrkan så fint.
Kyrkorna är ett unikt kulturarv att vara stolt över, antingen man är medlemmar eller inte i svenska kyrkan. Stolt kan vi gotlänningar också visa upp kyrkorna för de många turister som besöker vår ö. Men det är kyrkan som har ansvar för att de hålls i gott skick, vilket är en stor och viktig uppgift som kräver stora ekonomiska resurser.
Att få gå in i en medeltida kyrka kan kännas högtidligt. Tända ett ljus. Sätta sig ner en stund och känna sinnesro. Lägga samhällets larm åt sidan. Låta mobilen vara. Ingen annanstans kan man få uppleva allt detta. Lägg därtill ett rikt gudstjänstliv på olika tider och platser. Körsång och musik som är gratis och upplevelserikt under kyrkvalven.
Kyrkan satsar också resurser på diakoni för ensamma och utsatta i samhället och i sjukhusmiljö. Bemannar jourtelefon för människor som behöver en stunds samtalsstöd. En bred barn- och ungdomsverksamhet över hela ön. Kyrkan arbetar nu fram ett ambitiöst program för klimatet för att ta sin del av ansvaret för framtiden.
För att kunna genomföra allt detta som är viktigt också för samhället krävs att kyrkan kan behålla sina många medlemmar. ”Tjafs” i Domkyrkoförsamlingen kan lätt leda till att människor lämnar sitt medlemskap. Men tänker man ett steg till så vill man nog vara kvar för att kunna bidra till allt det som kyrkan gör och står för.
Kyrkan mitt i byn och allt däromkring ska vi ta vara på och stolt föra vidare.