Kyrkomötets beslut gick Visby stifts väg

Budgeten för Skut var en viktig fråga vid årets kyrkomöte. Bilden är dock från kyrkomötet 2013 i Uppsala Universitets aula.

Budgeten för Skut var en viktig fråga vid årets kyrkomöte. Bilden är dock från kyrkomötet 2013 i Uppsala Universitets aula.

Foto: BERTIL ENEVÅG ERICSON / TT

Insändare2019-12-06 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Då är Kyrkomötet 2019 avslutat. Det är mitt första Kyrkomöte som Posk:are, eftersom jag under året ersatt August Hermansson som flyttat från Gotland. 

För första gången har det haft ett bestämt tema: Undervisning och lärande. Alla motioner hade bäring på det temat. Därutöver så har budgetram och verksamhetsplanering varit det absolut största och viktigaste ärendet. Inte minst för oss i Visby stift, eftersom budgetens storlek för Skut (Svenska kyrkan i utlandet) har varit en mycket stor fråga i debatten. 

Kyrkostyrelsens förslag till budget innebar mindre pengar till Skut. Två motioner och framförallt en reservation gick emot detta. 

Skut utreder hur och var verksamheten långsiktigt ska bedrivas framöver. Kyrkostyrelsens budgetförslag innebar att man, innan den översynen är gjord, skulle tvingas till nedskärningar. 

Posk stödde reservationen och vi försökte också förklara för ledamöter i andra nomineringsgrupper vad den innebär. Socialdemokraterna som är största grupp i Kyrkomötet, röstade enhälligt för en nedskärning, andra grupper var splittrade. Vi från Visby stift var alla mycket nöjda med utfallet av omröstningen: Skut får behålla sin budgetram medan utredningarna genomförs. 

Det var en mycket knapp röstövervikt, 116-114 och 3 som avstod. Beslutet gick vår väg!

Det handlar inte bara om de pengar som nu gör det möjligt att på ett ordnat sätt forma utlandskyrkans framtid. 

Det handlar om att företrädare för hela landet nu har insett vad Skut betyder, att våra utlandsförsamlingars diakonala verksamhet är ovärderlig för de många som behöver hjälp i ett annat land. 

Jag önskar att det ska leda till att fler församlingar gör en utlandsförsamling till sin vänförsamling och stöttar dem i deras viktiga arbete.

För övrigt deltog jag i två motionsdebatter. Den ena handlade om hur kyrkans kontaktytor kan vidareutvecklas och då var det för mig självklart att lyfta fram ”Vatten i natten”, ett enkelt koncept som alla kan erbjuda. 

Att hitta dessa kontaktmöjligheter måste varje församling själv göra – det är inte en uppgift för nationell nivå. Den andra motionen handlade om ”Kyrkobyggnader som pedagogiska verktyg”. 

Där är ju våra gotländska medeltidskyrkor fantastiska verktyg. Men det handlar om att markera deras roll som levande byggnader: inte historiska monument om vilka man bara rabblar årtal.