I början av juni, gick jag förbi en skolgård. Barnen satt uppradade i sina sommarkläder. Någon spelade på en synt. Så plötsligt kom introt till Israel Kolmodins Den blomstertid nu kommer. Jag hann tänka ”känner barnen till den med alla sina svåra ord?” Jodå. Barnen tog i från tårna. De sjöng inte bara den första och mest kända versen utantill. Även den andra versens ”Att vi den nåd besinna, som räcker året om” kunde de. Barnen strålade av entusiasm. De kunde inte sitta still. De hoppade runt av glädje innan sången var över. En ny generation som upptäcker och tar till sig psalmsångsskatten, på sitt vis.
Vid ett annat tillfälle, så var jag som kyrkvärd med om en psalmsångsmaraton. Några besökare vände i porten när de fick veta att det var den orangea psalmboken vi skulle sjunga ur. Jag hade också föredragit de traditionella psalmerna. Men så kom det igång, och jag drogs med i tonerna och poesin. Flera av besökarna berättade för mig att de kände samma sak: vi borde sjunga oftare psalmerna från 2000-talet i våra gudstjänster.
Svenska kyrkans psalmbok ska arbetas om under de kommande åren. 1 november i år öppnar Svenska kyrkan en digital brevlåda för alla som vill skicka in sina psalmförslag. Det är ett gyllene tillfälle att lägga grunden till ett framtida kulturarv som når långt utanför kyrkväggarna.
POSK i Visby stift vill lyfta fram kyrkomusikens betydelse för kyrkan som en av våra viktigaste frågor i kyrkovalet den 19 september. På Gotland finns så många, kyrkomusiker och amatörer, som kan bidra till tradition och förnyelse och till att framföra musik i våra kyrkor, från medeltid till samtid.
Vi vill verka för att kyrkomusiker med hög kompetens och god förståelse för att kyrkomusiken bygger församling vill arbeta och verka på Gotland. Vi vill främja en aktiv dialog med kyrkomusikerna och körförbunden kring kyrkomusikens utveckling. Vi vill att kyrkomusikens betydelse genom århundradena fram till nu blir en central fråga i planeringen av 800-årsjubiléet för Visby domkyrka 2025. Vi vill att arbetet med en ny psalmbok ges nödvändig tid och är noggrann med teologiska, språkliga och musikaliska kompetenser och öppen för samtidens musikaliska uttryck.
Det viktigaste är dock att kyrkomusiken för oss samman, den för många av oss till tro. Gotlands alla kyrkokörer står nu redo att inta kyrkorummen igen efter en lång paus. Vi kan snart samlas för att sjunga våra älskade psalmer och upptäcka nya.
Så morgondagens Israel Kolmodin, finns du och verkar på Gotland? Det tror jag. Missa då inte möjligheten att förnya psalmsången i den kommande psalmboken, och därmed bli en del av den framtida kyrkomusikens tradition.
Vi ses i kyrkan!