Under många år nu har hela Gotland följt debatten om kalken. De många tvärsäkra påståendena om denna kalkhantering som ändå pågått i århundraden på Gotland. Därför att Gotland är uppbyggt av kalksten och det svenska samhället behöver kalk.
Men så finns de som bestämt sig för att kalkbrytning leder till sorg och elände och Gotlands undergång. De som tror att vi kan leva på rent vatten och miljömedvetande.
Norra Gotland är Stenriket. Många har haft sin knappa utkomst av kalkhanteringen. Tills en skara ungdomar från fastlandet (huvudsakligen) bestämde sig för att förhindra ett nytt brott. Regeringen vek ner sig, gjorde hela området naturskyddat, det är enklast så.
Men landet behöver fortfarande kalk. Och det finns brytvärd kalk på fler håll på ön. Så bolaget försöker i Klintetrakten. Regeringen tillåter brytning, med en del villkor. Nu följer vi debatten kring den kalken. Den som står bredvid och tittar på tycker nog att de faktiska problemen verkar större där än i Ojnareskogen på sin tid.
På norra Gotland finns tradition av kalkbrytning, där finns de vägar och hamnar som krävs. Hade det inte varit bättre om regeringen klarat att stå emot den gången?
Sens moral: Politikerna ska lyssna på folket – men de ska också klara att tänka självständigt!