Jag/vi skrev en insändareden 9 oktober. Den 18 oktober svarade Therese Thomsson med flera på den.
Vi förstår att era idéer och ramar för schemat välkomnas på många arbetsplatser, men inte vid oss!
Det måste ni väl förstå när massor av folk slutar för att ni raserar våra privatliv och inte alls lyssnar på vad vi har att säga. Man får inte längre ha anpassade scheman. Det är väl jättebra om man är överens om det i arbetsgruppen?
Nej, det här är inte längre en demokrati utan har blivit en diktatur. I en diktatur säger diktatorn vad som är bäst för folket. Oliktänkande skiter man i. Vi har ett helt ark med allt som skulle vara positivt om vi fick ha långa dagar med lång återhämtning. Och vi kan följa arbetstidslagen också, men era så kallade ramar ni bestämt ska finnas där, de ger vi inte mycket för. Det måste vara upp till varje arbetsplats.
Ni säger att med kortare arbetspass får vi en säker och bra miljö, vi påstår tvärtom (på vår arbetsplats). Vi får en bättre kontinuitet för både personal och brukare och med mindre risk för avvikelser med mera.
Hur har ni andra det här på Gotland? Skulle vara intressant att läsa om!
Vill avsluta med en knäpp på näsan till Roger Nilsson som i radiointervjun den 8 oktober sa att de inte sagt att: vi vill inte att personalen ska ut och resa när de är lediga för då är de inte utvilade när de kommer tillbaka till jobbet.
Lyssna igenom band/film-upptagningen från den 15 mars 2019 från schemautbildningen på Visborg så får du höra att det var precis vad ni sa!