Någon gång om året är det populärt att förespråka långsammare färjeöverfarter.
Både från statens utredare, miljövänner och ibland även från turismföretagare, alla har sina egna anledningar.
Christer Bruzelius, numera pensionerad vd, förklarade en gång sambandet mellan hastighet, utsläpp och transportförmåga. Det verkar återigen ha fallit i glömska.
Om man ökar överfartstiden till fyra timmar på södra linjen och till 4,5 timme på norra linjen innebär det att varje fartyg hinner med färre enkelresor/dygn vilket med automatik innebär att färre personer och mindre gods kan transporteras per dygn i peaktid. För att då bibehålla kapaciteten behöver ytterligare tonnage (fartyg) användas och då är utsläppsminskningen borta plus att detta kräver stora investeringar i hamnanläggningarna. Är det en stagnation av antalet resande som dem som förespråkar vill se? Jag har svårt att se att vissa turismföreträdare har detta som sitt mål.
Att blunda för detta samband är obegripligt.
Om man sänker hastigheten på järnvägen Stockholm och Göteborg från 200 till 150 km/h hinner X2000 med färre turer om dagen och färre kan då resa, samma gäller om hastigheten mellan Visby och Hemse sänks från 80 km/h till 60 km/h så går det åt fler bussar för att utföra samma transporter.
Dessutom lär biljettpriset stiga när utbudet av platser sjunker.
Långsammare färjor skapar problem
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.