Inom flygbranschen råder mycket strikta internationella säkerhetsregler, utfärdade av IATA (International Air Transport Association). Där stipuleras in i minsta detalj vilka minimikrav på säkerhet som gäller för samtliga flygbolag.
Utbildningar för piloter, kabinpersonal, markpersonal, flygledare, flygtekniker etcetera är noga reglerade. För själva flygplanet gäller daglig tillsyn, periodiska underhåll och större genomgångar då maskinerna bokstavligen monteras ned i sina minsta beståndsdelar. Allt för att sätta säkerheten främst. Och allt ska vara väl dokumenterat!
Vid minsta lilla avvikelse väljer flygkaptenen att försena avgången, avbryta pågående ”take off” eller i förekommande fall vända om och landa på avgångsflygplatsen. Och därför är flyget världens säkraste transportmedel sett till antalet olyckor per resandekilometer.
Lek med tanken att äldreomsorgen sköttes enligt samma strikta säkerhets- och kvalitetstänkande! Ingen utövare, offentlig eller privat skulle kunna tumma på ett stort antal givna punkter. Till exempel skulle personalbemanning inte bara styras av anställd/antal brukare, utan även ta hänsyn till brukarnas fysiska och medicinska status.
Det är skillnad på att vårda tio relativt pigga årsrika som behöver hjälp med medicin, mat, städning och lättare vardagliga bestyr, och tio sängliggande som kräver dubbelbemanning vid flertalet vårdmoment. Ersättningen till privata utförare skulle alltså bestå av en fast och en rörlig del för att kunna möta krav på utökning av personalstyrkan. Samma krav skulle självklart gälla offentliga utförare.
Jag har inga principiella åsikter angående offentlig kontra privat vård och omsorg. Portalparagrafen måste dock vara omsorgstagarnas bästa. Och att arbetsvillkoren får personalen att vilja stanna! Att som vänsterpolitiker hävda att privata vårdformer alltid är sämre än offentliga (när de inte själva inviger sådana) är en åsikt de självklart får ha, men som ändå kräver någon form av dokumenterade bevis.
Hade en motsvarighet till flygets IATA funnits så hade också dessa dokument i förekommande fall funnits att tillgå. Coronakrisen innebär att äldrevården hamnat i fokus. Det är trist att denna katastrof skulle behövas för att så skulle ske. Men låt oss nu fortsätta arbetet för en trygg och kvalitativ äldrevård, offentlig eller privat, även efter pandemin! Det kallas ” äldrelyftet”. Låt det lyfta på samma säkra sätt som våra flygplan lyfter!