Återigen kommer Garde församling drabbas av en förlust. Vår uppskattade kyrkoherde Felix slutar efter sommaren efter bara tre år. Den sista tiden har han dessutom vikarierat i Fardhems pastorat.
I Burs långtidsvikarierar en pensionerad präst. Så här ser det ut på många håll ute på den gotländska landsbygden. En översyn pågår om indelning och organisation, men om detta får vi församlingsbor inte veta mycket.
Det är så sårbart med bara en präst i varje församling. Det blir ofta tillfälliga vikarier, präster som varit pensionerade i många år. Vi behöver större pastorat och upptagningsområde med flera präster som naturligt kan överlappa varandra. Men mer förändringar behövs!.
Den svenska kyrkans ödesfråga är hur vi ska behålla medlemmar och få unga att välja vara medlemmar.
Gotland är ett av de stift som har största kyrkotillhörigheten i hela landet, ändå är gudstjänsterna inte är så välbesökta. Det finns undantag, som när vi i Etelhems kyrka den 11 juni fick medlemmar av Orfei Drängar som sjöng psalmer och sommarsånger helt underbart.
Men engagemang från allmänheten kan ökas. Vi har kyrkvärdar på vissa ställen, men varför inte utse gudstjänstvärdar som komplement? I sommar har vi nödgats ha Garde kyrka låst på natten och vi är flera frivilliga som tar en vecka var för att låsa och låsa upp kyrkan.
Ett fint uppdrag. Men vi kan göra mer, exempelvis ansvara för att det alltid finns vackra blommor i kyrkan, ta upp kollekt med mera. Redan nu används våra kyrkor vid konserter men kyrkan borde än mer erbjudas som mötesplats för samtal och fler konserter.
Det unika kulturarv vi har på Gotland med 92 medeltida kyrkor är inte bara en angelägenhet för oss som går på gudstjänster. Det gäller att få fler att se den lokala kyrkan som en gemensam och unik plats för alla.
Och om vi vill få fler att komma till just gudstjänster, så tror jag att vi måste förenkla – minska litanian och inte alltid erbjuda nattvard. Gotland är också hemvist för många intressanta författare, konstnärer, diplomater och politiker.
Eftersom det råder prästbrist, borde dessa oftare anlitas för att predika och lekmän kan sköta enklare gudstjänster. Utbyte med församlingar på fastlandet kan utvecklas genom att exempelvis inbjuda till gemensamma pilgrimsvandringar.
Till slut, ekumeniken är en grundpelare i många kyrkor i princip. Men i praktiken hålls bara enstaka gemensamma gudstjänster mellan svenska kyrkan och Equmeniakyrkan, men där borde fler aktiviteter göras tillsammans. Tillsammans måste kyrkorna finnas med där folk samlas och i människors vardag.
Ja, detta var bara några exempel på vad jag ser kan göras. När bjuder biskop Erik och stiftsstyrelsen till samråd om hur vi bäst kan utveckla svenska kyrkan på Gotland?