KYRKOVALET
Många, kanske de flesta (?), besök sker i kyrkan när det inte är gudstjänster. Många vill komma in för att tända ett ljus, sätta sig ner för andhämtning, lyssna på tystnaden och efterklangen på sin egna tankar i kyrkorummet eller minnas en god upplevelse i kyrkan. Det egna besöket när det passar bäst för en själv har blivit ett vanligt inslag i det nutida kyrkolivet. Och ett ensamt besök i kyrkorummet har så mycket att ge!
MEN, alltför ofta finns det hinder. Många av kyrkorna är låsta. Det måste vara enkelt att ha dem öppna, så har de varit i århundraden och många av Gotlands kyrkor är nu öppna dygnet runt. Dock viktigt att ta bort värdefulla inventarier. Men det är inte bara de låsta dörrarna, det måste vara möjligt för en rörelsehindrad att besöka kyrkan med rullstol, rullator eller bara kryckkäpp att besöka kyrkan. Höga trösklar och entréer som har höga trappsteg måste bort!
Länsstyrelsen vill ofta ha dem kvar av kulturhistoriska skäl men tillgänglighetslagstiftningen måste väga tyngre! Att bli hänvisad till en bakdörr eller en inifrån låst dörr i koret är oacceptabelt. Likaså måste det finnas möjlighet att öppna dörrarna utan att vara atlet. Kan man ordna entréerna i köptemplen på kvarteret Stenhuggaren kan vi lösa det på landsbygdens kyrkor, bara viljan är tillräcklig. Och det är den hos oss i nomineringsgruppen Kyrklig samverkan.
Likaså är kyrkogårdars utformning och grindar in till kyrkogårdarna svåröverkomliga hinder på många ställen. Grusgångar, vackert krattade men utan bärighet för en rullator eller kryckkäpp, hör inte hemma i dagens värld. På somliga ställen hänvisas man till den entré begravningsbilen kommer med sin bil. Den vägen kan vi ta vid det slutgiltiga besöket, nu vill vi komma in huvudentrén!
Att fortsätta arbetet med att göra kyrkomiljöerna tillgängliga för alla, utan en servicepatrull omkring sig, är en viktig fråga för oss i kyrklig samverkan!