När ryssarna avsåg att placera ut missiler på Kuba i samråd med Kubas regim så motsatte sig USA detta. Som närmaste granne ville inte USA ha dessa pjäser in på husknuten. Detta trots att det är ganska rejält med vatten emellan länderna. Ryssarna vek ner sig denna gång i utbyte mot att Amerika plockade bort en del missiler från Europa.
Nu är situationen den omvända i Ukraina. Nu helt plötsligt är det Ukraina som ska avgöra vem som ska få sätta upp missiler i sitt land. Stora delar av västvärlden stöder Ukraina i detta trots att det bara är landsgräns mellan länderna. Inte minst Sverige lägger sig i detta och har dessutom fått för sig att Ukraina ligger i vårt närområde.
Vad beträffar Krim så kommer aldrig ryssarna att släppa den möjlighet till djupvatten i svarta havet. Där har ryssarna militär flottbas sedan väldigt länge och kommer så att ha framöver. Oavsett vad Sverige och andra länder tycker om detta. Krim har tillhört Ryssland tidigare och varit en viktig del för deras svarta havsflotta. Varför västvärlden nu blandar sig i förhållandet i den regionen kan väl bara förklaras med en något skruvad glädje i att så splittring och provocera ryssen. Det ligger för mycket i vågskålen för att testa om ryssen viker sig än en gång.
Våra politiker och militärer kan till att börja med sluta skrämma upp befolkningen med detta iscensatta vapenskrammel på gator och torg som nu pågår. Barnen vågar inte gå till skolan och har bild på Putin i sin mobiltelefon.
Med en förhoppning om en förhandlingslösning mellan Ryssland och Ukraina utan både svensk och Nato:s inblandning.
Roiret jär ladat.