Gisela Wood (L) undrar hur vi socialdemokrater värnar de resurssvaga med vårt förslag om elpriskompensation. Hon målar upp bilden av att personer med hög elkonsumtion är de som vägrar släcka lampan och badar eluppvärmd jacuzzi. Sådana kan ju för all del förekomma men det är ju en ganska fördomsfull syn på människor. De allra flesta som nu går och oroar sig för vad vinterns elräkningar kan betyda är vanliga människor med ordinära inkomster.
Det går naturligtvis att till viss del dra ned på sin elkonsumtion men i många fall räcker det inte särskilt långt då man har fasta kostnader för uppvärmning av huset. Mer än hälften av alla svenskar – och den överväldigande majoriteten gotlänningar – bor i småhus, många av dem eluppvärmda. Vi kan inte bara säga åt dem att duscha kortare – vi måste på riktigt ge ett stöd för att det ska vara möjligt att bo kvar under vintern.
Man kan diskutera om det gått att tydligare rikta elpriskompensationen till personer med lägre inkomster men det handlar om att snabbt få ett system på plats som gör att elkonsumenterna klarar vinterns elkostnader.
Gisela Wood avslutar med att påstå att Liberalerna ar den bästa politiken för de svagaste. Det har hon läst i en valenkät från Sveriges stadsmissioner. Nu är ju valenkäten inte en uttömmande granskning av partiernas politik för de svagaste utan tolv frågor där partiernas svar har jämförts med uppfattningen hos stadsmissionerna. Vi socialdemokrater svarar nej på tre frågor. Vi har inte avsatt budgetpengar för ett statligt finansierat utbildningscenter i en särskild metod (som vi dock i ett annat svar uttalat stöd för) och vill inte ytterligare en gång utreda fattigdomen. Det tredje svaret handlar om att vi inte vill öka segregationen ytterligare genom socialt anpassade bostäder. Det står naturligtvis Gisela Wood fritt att vilja det, men det är knappast ett mått på social medvetenhet.