Och hur såg det ut för ungefär 100 år sedan?
1928 var cirka 18 procent av skogen under 11 år och 12 procent var över 100 år och vi hade en tillväxt på 250 000 kubikmeter skog/år. 2023 var 13,1 procent av den produktiva skogen under 11 år och 32,8 procent över 100 år, 13,8 procent är över 140 år och vi har i dag en total tillväxt på 460 000 kubikmeter skog/år, en viktig utveckling för både produktionen och skogens mångfald.
Gotland har huvudsakligen tall (70 procent), och sen lika delar gran och löv (14-15 procent vardera), det mönstret har följts år rätt stabilt under historien vilket går att visa via pollenanalyser. Tallen passar väl på våra magra och torra marker.
Gotland har relativt små fastigheter, cirka 34 hektar i medel. Mycket skog är privatägd men även kyrkan, Naturvårdsverket, Liljewalchska och kommunen äger skog. Historien om Liljewalchskas tillkomst är närmast obligatorisk om man vill förstå utvecklingen av skogen på ön.
Av den produktiva arealen på 124 000 hektar är 16 800 (12 procent) hektar formellt skyddad och cirka 4 900 (3,9 procent) hektar är frivilligt avsatt. Utöver detta tillkommer andra skyddsformer och brukningsförbud som inte finns i den officiella statistiken.
Det finns i dag en uppfattning om att vi som brukar marken, jord och skog, gör det för att förstöra och utnyttja dessa och tjäna maximalt med pengar.
Det är en märklig tankegång, varför skulle du vilja förstöra något som du kanske ärvt av tidigare generationer, eller köpt som din stora dröm, något som du lever av?
Vi brukar marken för allas vår levnads skull, för mat, byggmaterial, energi samt mycket annat, produkter som vi behöver var dag. Man visar gärna en bild på ett hygge för att förstärka sin åsikt, gärna taget en gråmulen novemberdag.
Man visar inte gärna samma bild 1,5 år senare när det växer rallarros och vildhallon och fjärilarna flyger, ej heller 30 år senare när någon gallrat fram en trevlig skog med tall och björk och ljuset börjar leta sig in.
Man visar dock gärna en bild som har 80-åriga tallar som ger en vacker pelarsal där det är lätt att vandra mellan träden, som ett ideal av svensk skog.
Vad man glömmer är att den finns där, lättillgänglig, för att någon har skött den, från det groende fröet och vidare framåt genom tiden, kanske till och med tre olika generationer skogsägare.
Sista etappen innan en ny cykel tar sin början, avverkningen, är skörden, det som tidigare generationer möjliggjort, och det som sen återplanteras görs för generationer som ännu inte är födda, för framtiden.