Inom ett par år kommer miljöhysterin kunna kröna en framgångssaga av sällan skådat slag. Nämligen LKAB:s planer att producera och (förhoppningsvis) kunna sälja järnsvamp vilket ska kunna användas vid framställning av koldioxidfria stålprodukter. I dag finns ingen sådan produkt att tillgå på marknaden.
Under många möten med min svåger Borge har vi med bas i hans erfarenhet av verkstadsindustrin och undertecknads erfarenhet av marknadsföring internationell handel försökt tränga genom ridåerna av glättiga miljöargument för att kunna se realiteterna vilka inte brukar framstå klart belysta när miljöaktivister ger sig in i och försöker förstå hur internationell handel och verkstadsindustri fungerar. Dessa företag i olika världsdelar har nämligen ett pris för sina råvaror vilka inte enbart tar utgångsläge i drömmar och fantasier. Företag köper inga sådana hjärnspöken. De köper realiteter. Den absolut största faran för vårt land är när miljörörelser, vilka alltför ofta besätts av naiva dagdrömmare, tränger sig in i företagens ledningsgrupper och direktioner.
Uppenbart har LKAB blandat ihop sin remarkabla framgångssaga av produktion och kvalitet med något slags behov av att berömmas i de finaste internationella salongerna som varande ett företag med världsledande teknik och ett föredöme för världens industriproduktion. Lycka till med det! Risken är snarare att tusentals anställda och familjemedlemmar får försöka finna arbete i Luleå utanför LKAB. Ett förödande slag mot vår norra landsända. Eftersom den nya produktionen skulle kräva närmre 50 procent av vårt lands nuvarande elproduktion skulle en nedläggning av dessa våta miljöpartistiska drömmar åtminstone rädda övriga svenska företag och familjer från ett nästan helt nedsläckt land.