Kanske är det dags att använda den metod som stärkt svensk arbetsmarknad under decennier – förhandlingar och kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackförbund.
Användandet av inhyrd bemanning på Gotland har under 2022 gått upp med 103 miljoner. Kostnaden för hyrpersonal utgör som helhet 166 miljoner kronor.
De allt högre kostnaderna för inhyrning av personal urholkar utrymmet för satsningar på fast anställd personal och det blir allt svårare att komma ur beroendet.
Sjukvården kommer alltid behöva vikarier och extra personal vid arbetstoppar. Rätt använt så är inhyrd bemanningspersonal en bra möjlighet för regionen att klara såväl bemanning som vårdkvalitet och god ekonomisk hushållning.
Vi är också positiva till att det finns fler arbetsgivare att välja mellan. Huvuddelen av personalstyrkan inom regionen ska dock vara fast anställd och där ska ingen region ducka för sitt ansvar att modernisera arbetsvillkor och löner.
När inhyrd bemanning först dök upp i industrin krävde LO genast kollektivavtal med matchande villkor för den inhyrda medarbetaren jämfört med den ordinarie medarbetaren. Något motsvarande initiativ från vårdfacken har hittills inte synts till – trots att många av deras medlemmar är upprörda över att arbeta sida vid sida med inhyrda medarbetare som har helt andra villkor både vad gäller ersättningar, arbetstider och ansvar.
Med hjälp av den svenska modellen där aktörerna på arbetsmarknaden förhandlar och kommer överens inom kollektivavtal skulle villkoren för sjukvårdspersonal kunna jämnas ut mellan arbetsgivare och över landet. Pengar inom offentlig sektor som i dag går till orimligt höga inhyrningskostnader skulle i stället gå till löneutveckling för alla inom branschen oavsett arbetsgivare.
Vi är beredda att ta ansvar för att Sveriges regioner ska bli än bättre arbetsgivare så fler väljer att vara fast anställda, men när det gäller att öka andelen fast anställda medarbetare krävs samarbete över gränser för att lyckas.
Frågan är om vårdfacken och branschen i stort är intresserade av kollektivavtal på nationell nivå för att få till en god utveckling för medarbetare oavsett arbetsgivare?