Med Rysslands invasion av Ukraina och uttalade hot mot baltstaterna har gjort att just den ö som i dagarna står i det mediala och politiska epicentrumet också har ögonen på sig från Kreml. Ingen blir förvånad om det sker ryska överträdelser av svenskt territorium just nu, precis som det gjordes under Danmarks politikervecka.
För att möta den ryska aggressionen krävs det ett stärkt civilförsvar och därmed en uppdaterad livsmedelsstrategi på både nationell och regional nivå. Den som riksdag och regering enhälligt beslutade om för fem år sedan har inte levererat i form av tillväxt.
Både den nationella och regionala livsmedelsstrategin är och har varit bra, men saknar helt komplexiteten med vikten av inhemskt producerade insatsvaror som gödsel, bränsle, energi och foder samt transportproblemet.
85 procent av den mat som produceras på Gotland fraktas till fastlandet, och insatsvarorna fraktas åt andra hållet. Med ännu högre kostnader för färjetransporten försvåras den redan bräckliga ekonomin för lantbruksföretagarna. Det behövs en infrastruktur som gör det lönsamt att odla i hela Sverige för att öka livsmedelsproduktionen.
I dagsläget är Sveriges livsmedelsförsörjning beroende av en rad diktaturer i form av bland annat mineralgödsel från Ryssland, växtskyddsmedel från Kina och diesel från arabstaterna. Sverige måste bryta beroendet från denna odemokratiska triangel, annars riskerar vårt samhälle att stå still på grund av soppatorsk och matbrist vid en allvarlig kris. Dessutom försvagar vi demokratin i världen genom att köpa deras produkter.
De svenska gröna näringarna är nyckeln till en hållbar framtid. Vi har skogarna, jordarna och innovationerna som gör att vi redan i dag näst intill hade kunnat vara självförsörjande på mineralgödsel och ökat andelen biodrivmedel radikalt. Men bland annat miljöbalken och brist på politiska beslut bromsar utvecklingen.
Vi hade också kunnat öka produktionen av grovfoder till får, mjölkkor och köttdjur samt odla ännu mer vegetabilier som ärtor och bönor till både livsmedel och foder.
Det finns alla möjligheter att öka den svenska produktionen av allt som krävs för att skapa ett hållbart svenskt samhälle där vi är mindre beroende av omvärlden. Men då måste politiker, myndigheter och vi alla konsumenter förstå att varje krona som läggs på de gröna näringarna är en investering i stärkt civilförsvar, stärkt försörjningstrygghet och stärkt demokrati.