Det går inte att komma till någon annan slutsats när man vet att målet som sattes upp av den rödgröna regeringen år 2014 var att ha EU:s lägsta arbetslöshet, men att Sverige i dag är det enda land i EU som ökat sin arbetslöshet sedan 2014. Det får konsekvenser, för både enskilda individer och den svenska ekonomin som helhet.
I dag är det cirka 190 000 personer i Sverige som stått utan arbete i mer än 12 månader. Det är många och långa månader av ovisshet och oro, för de personerna och för deras familjer. För att få dem ut i arbete, och därigenom också få ordning på den svenska arbetsmarknadspolitiken, behövs fler och bättre åtgärder. Här får man konstatera att regeringen kan göra mer; men vi kan också göra saker lokalt.
På Gotland har vi de senaste månaderna sett hur långtidsarbetslösheten pressats tillbaka, mycket tack vare att besöksnäringen under sommaren har ett stort behov av arbetskraft. I januari i år var 607 gotlänningar långtidsarbetslösa. I dag har siffran minskat till 565, vilket är en minskning med cirka sju procent.
För att få siffran att sjunka ytterligare krävs att fler aktörer drar åt samma håll. Det är min bild att "Rusta och matcha", en satsning som drivs av Arbetsförmedlingen, får ett bättre kontaktnät dag för dag – och därigenom kommer kunna förmedla fler jobb och slussa den som saknar utbildning till rätt del av utbildningskedjan. I år har till exempel Komvux och Folkhögskolan på Gotland tagit emot totalt 46 elever från Arbetsförmedlingen som behöver komplettera sin utbildning innan de kan ta ett arbete.
Från Region Gotlands sida ska vi också göra mer, till exempel genom tydligare krav och förväntningar på dem som deltar i SFI. Det är viktigt på riktigt, så att fler kan gå från att vara nyanlända till att bli skattebetalare. Var och en som kan och vill jobba, ska jobba. Det är en del av det samhällskontrakt som just nu är naggat i kanten – men som måste återupprättas.