Fler än 200 000 skarvar lever i Sverige i dag, varav uppemot en femtedel häckar på Gotland. När vi nu ser hotade bestånd av flera fiskarter i Östersjön är det tydligt att antalet skarvar behöver minska ytterligare för att rädda fisken och fisket.
Inom EU diskuterar man nu hur fiskbestånden i Östersjön ska kunna växa till en hållbar nivå. I det arbetet går det inte att bortse från den skada som skarven åsamkar fiskbestånden och ekosystemen i och vid Östersjön. Den biologiska mångfalden och många viktiga ekosystem lider skada av att skarvpopulationen har låtits växa till ohållbara nivåer. Om Östersjön åter ska bli ett levande hav, fyllt av abborre, gös och strömming, måste detta åtgärdas.
Då räcker det inte att Sverige ensamt agerar. På EU-nivå krävs det ändringar av fågeldirektivet, som i dag begränsar jakten på skarv. Då kan vi i Sverige öppna upp för den skyddsjakt som krävs för att skarvpopulationen ska nå en tillräckligt liten och hållbar nivå.
Vi får emellertid inte låta det bästa bli det möjligas fiende. I dag finns det faktiskt större möjligheter till jakt som inte utnyttjas. Antalet skjutna skarvar når sällan upp till den tillåtna skyddsjaktens tak.
Att endast tillåta utökad jakt räcker inte om skarven i praktiken inte jagas på de fastställda nivåerna. Sveriges jägare måste därför ges förutsättningar och incitament att jaga. Först då kan skarvbestånden minska.
Sveriges skärgårdar och kuster är ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt ovärderliga. Vi har ett ansvar för att bevara dem. Då måste mer göras för att hindra skarven från att förstöra skärgårdsnaturen och fiskbestånden. Moderaterna har varit, och fortsätter vara, drivande emot skarvens skadeverkningar, både i Europa och i Sverige.