”Mamma, kan barnkonventionen skydda oss från politikerna?”

Ja förhoppningsvis, får bli svaret till min nioåring, som vårdnadshavare till barn på den nedläggningshotade Polhemskolan.

Kan barnkonventionen skydda Polhemskolans barn?

Kan barnkonventionen skydda Polhemskolans barn?

Foto: Niklas Holm

Insändare2024-09-03 15:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För några år sedan fick vi höra att denna nya profilskola var framtiden, samma röster menar nu att framtiden bara gällde i några år tills nya befolkningsprognoser gjorde det rimligt att tänka nedläggning. Detta trots att förväntningar kring kvalitet, kompetensförsörjning och elevantal uppfyllts. Trots att en skolgård som bekostats av skattepengar nu utgör en av Gotlands bästa och mest välutrustade.

Ledande röster upprepar till absurdum att det är det rimligaste förslaget, det handlar om att slå ihop frågorna om vuxenutbildningens behov av ökade lokaler och en framtida prognos kring minskade barngrupper. De får det att låta som om det är en fråga om lokaler. I dessa aktuella lokaler finns våra barns skola, trygghet, sammanhang och de vuxnas löfte om att barnens behov är viktiga.

Vuxenvärldens skyldighet att värna om de vars röster inte hörs i debatten nämns aldrig. Inte någonstans förklaras varför inga andra förslag tagits fram, utöver det faktum att Polhemskolan råkar befinna sig vägg i vägg med vuxenutbildningen. Vårdnadshavare har belyst flertalet direkta felaktigheter i underlaget och handläggningen, samt bristen på förekomst av några mjuka värden.

När samtida satsningar görs på barn utifrån ökande kriminalitet och psykisk ohälsa kan det inte parallellt genomföras beslut som kan ge direkt motsatt effekt. En framgångsrik skola är långsiktigt sett en satsning och en ren investering för hela vårt samhälle. Vad händer om prognoserna ser annorlunda ut om fem år, men framför allt vad skulle hända med våra barn, var skulle de ta vägen? På denna fråga får vi svaret att man inte vet, en fråga många annars tänker skulle vara den absolut första att ha besvarats innan alternativet ens kan övervägas. 

Uppdragsgivare och utförare håller varandra om ryggen och enas i en bristande förmåga att se bortom siffror på ett papper. Politikernas prognoser slog fel, vuxenutbildningens behov ökas, vem ska betala priset? Jo våra barn! Det är inte försvarbart att genomdriva en politik där barnkonventionen ses på med sådan lätthet och undermineras av argument som att det är det rimligaste valet baserat på framtida prognoser. Jag har en förhoppning kring att våra folkvalda politikerna kommer ta sitt samhälleliga ansvar och genomskåda underlaget, att ingen kommer använda ordet rimligt för att beskriva förslaget igen.