Hur är det möjligt att ingen instans kan hjälpa min son och barnbarn med bostad? Min son har fast heltidsanställning och två söner, varav ett av barnen går under LSS med funktionshinder. Efter en separation så fick han hyra en bostad i 2:a hand i 1 år. Från och med 31/5-20 blir han och barnen bostadslösa. Sonen och anhöriga har förgäves letat ny bostad till dem.
Min son har under en längre tid försökt få kontakt med en högre insatt person inom socialtjänsten utan resultat. Jag har dock fått tag i denne person, jag fick frågan: Hur mycket har han sökt? Massor sa jag, men det är svårt nu till sommaren och har man inte så många ködagar så är det också svårt att få någon lägenhet. Jag har även pratat med en annan person på socialtjänsten, barn och familj. Av denne person fick jag frågor som: Kan han inte bo vid sin före detta så länge och hur har ni det, kan dom bo vid er? Den senare sa även att annars får barnen bo vid mamman på heltid och min son får träffa barnen under dessa förutsättningar.
Jag känner att det är ett hån, ge falska förhoppningar till barnen, att nu blir det bra mellan mamma o pappa (även om man förklarar så finns ju hoppet) och dessutom blir det ingen trygghet med en massa flytt, inte det bästa för barnen. Barnen är dessutom skrivna vid sin far och ändå tycker Soc att dom ska bo vid mamman på heltid och min son vid oss eller kompisar, bara han får tak över huvudet. Känner att det måste ju finnas någon hjälp att få? Man kan väl inte sätta en familj på gatan? Barnet som går under LSS sitter i rullstol, sondmatas och har en del andra hjälpmedel. Det borde vara allas rätt att få hjälp. Trodde verkligen inte att detta skulle kunna hända. För uteliggare finns det härbärge, asylsökande får tak över huvudet, men en familj med 2 barn kan man inte göra något för? Sveriges välfärd?