Att Skolverket försökte ta bort antiken från grundskolans läroplan var logiskt.
När den uppretade stormen nu lagt sig och som fick Skolverket att retirera ska kanske vi som bryr oss om något så perifert som allmänbildning börja reflektera.
Hur kunde det gå så illa? Hur kunde Skolverket, den instans som är huvudansvarig för våra barns utbildning och framtid rationalisera bort kunskapen om fundamentet för det samhälle som vi har i dag?
Skolverkets eget svar är tid, brist på tid. Och det är logiskt. Att ange siffror, antal timmar ligger helt i linje med den kursändring som svensk skola har genomgått sedan 90-talet. Det var då New Public Management-tänket slog igenom.
Det var då digitaliseringen, internet och datorer lyftes fram som de nya pedagogiska verktyg som skulle revolutionera den svenska skolan och placera den i frontlinjen.
Hur det sedan gick har det debatterats tillräckligt om. Intressant är ändå att Skolverket fortsätter på den inslagna vägen och ökar satsningen på det som har fragmentiserat kunskapen och stuckit hål på det gamla bildningsidealet. Att skrota antiken är därför logiskt.
Tyvärr tror jag inte Skolverkets pudel gör någon större skillnad. Urholkningen av den gamla kunskapssynen är redan ett faktum. Den har successivt monterats ned av digitaliseringens framfart.
Detta är naturligtvis en större samhällsfråga som inte Skolverket bär ensamt ansvar för. Och många håller säkert inte med mig och ser digitaliseringen som lösningen på det mesta, inklusive vår planets framtid.
Men det jag vänder mig emot är den okritiska satsningen. Den påminner alltför mycket om de nykläckta ideologier som i historien skapat lika många problem som de försökt lösa.
Rusa först, tänka sen. Likt marxisternas utopi om ett klasslöst samhälle trummar Skolverket på om en digitaliserad svensk skola utan att vilja se konsekvenserna av vad de utsätter barnen för.
Som jag ser det är det de svaga eleverna som drabbas mest. Distraktionerna är oändliga. Och var är den mänskliga kontakten som väl alla håller med om ligger till grund för ett gott samhälle?
Den digitaliserade världen är ett faktum och den kommer naturligtvis bara fortsätta. Men borde inte Skolverkets fokus ligga på att utveckla elevernas egna urgamla datorer, sina hjärnor?
För att de ska bli fria individer i den digitaliserade världen måste de kunna frigöra sig från tekniken och inte bli dess slavar. Människan måste gå före maskinen. Borde vi inte lära av historien än bara rusa in i framtiden?