Våra bibliotekarier borde uppskattas av sina chefer men nu verkar situationen mer leda till utarmning än något annat.
Dessa människor är mycket kunniga inom sitt område och har ju valt sitt arbete efter sitt egna intresse för litteratur och kultur.
Ett bibliotek är en plats att väcka människors nyfikenhet och läslust. De kunniga bibliotekarierna hjälper mer än gärna till att hitta något för alla att läsa.
På ett sjukhus är biblioteken en mycket viktig plats att få permission att besöka. Där är alla lika värda, bibliotekarien tilltalar alla på samma sätt, oavsett om man är patient eller chefsöverläkare. Ett friskt inslag i en tillvaro som annars bara domineras av sjukdom och tvång.
På landsbygden är biblioteken en samlingspunkt där man kan samlas gratis och snacka lite med bibliotekarien där. Det blir en social institution som också blir en självklar del av en annars ofta döende landsbygd.
Bibliotekarien ser en låntagare från att deras föräldrar kommer dit med dem som små bebisar tills de blir gamla och får "boken kommer". Låntagare som de känner vet de automatiskt vad man vill läsa och tipsar om litteratur som kan passa. Deras människokännedom kommer från hjärtat och de blir inspirerade av sitt jobb och att leta efter litteratur blir en självklar men mycket uppskattad del av jobbet.
Så därför bör cheferna lyssna på dem istället för att lita på en massa ny teknik där det empatiska mänskliga bemötandet kan utarmas. Människor behöver bemötas av människor ibland, inte hela tiden bytas ut mot en massa e-tjänster hit och dit! Mänskligt bemötande ska inte prioriteras bort!