Men när jag inte längre kan garantera kvalitet, rätt vård, rätt omsorg men framförallt trygghet för mina pensionärer har jag inte så mycket annat val än att lämna för att själv överleva som människa själsligt.
Att konstant jobba underbemannat, jobba med resurser som helt plötsligt blivit kraftigt förminskade, ansvara för boende inte bara på en avdelning utan två (20 boende) när det gäller medicindelning för att många nyanställda ej har delegering samtidigt som man ska ansvara för matlagning, omvårdnad, dokumentation...
Lägg därtill att det är underbetalt, att inte bli värderad för det man gör (nu snackar vi uppifrån), få skit för det man inte hinner (och då läggs det ännu på mer och mer jobb på personalen) aldrig få cred för det som är bra...
Nyanställda som kommer in har i stort sett Noll utbildning samt ingen erfarenhet av att jobba med äldre. Har vi tur kan de prata svenska! Men det är billig arbetskraft.
Komma tillbaka efter semestern som första ordinarie personal och bli bemött av:
"Herregud vad skönt att nån klok kommit tillbaka! Den här sommaren har varit hemsk! Knappt någon som lyssnar eller bryr sig. Jag fick veta att hade jag lyckats dra ner mina byxor kunde jag minsann dra upp dom med".
"Min anhörig har inte fått det som blivit lovat att utföras för minst en vecka sen!"
Dokumentation in absurdum, scheman som är under all kritik med mera.
Listan kan göras lång, men jag kan säga att jag skulle inte rekommendera detta boende till äldre som det är i dag!
När det blivit såå tydligt att det är pengar som är viktigare än våra äldres välbefinnande får jag kräks i munnen av bara tanken. Det ställer jag inte upp på!
Vi är i nuläget fem ordinarie väl utbildade undersköterskor med gedigen kompetens som sagt upp oss inom loppet av mindre än ett halvår. Tycker det talar sitt tydliga språk!
Saknar mina äldre enormt, men jag skäms att kalla mig undersköterska då jag inte får lov att göra det jag ska samt brinner för, nämligen att se till att våra pensionärer är trygga, säkra, får klok mat men framförallt en meningsfull tillvaro med kärlek och omtanke.
Ni i bestämmande position, Ni borde SKÄMMAS!
Måste lämna jobbet i äldreomsorgen
Sedan jag var 18 år har jag jobbat inom vård och omsorg. Lämnar med ett hjärta som är tungt, en sorg samt en saknad som är enorm efter de jag jobbat med.
"När det blivit såå tydligt att det är pengar som är viktigare än våra äldres välbefinnande".
Foto: Janerik Henriksson/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.