Jag kände mig tvungen och lockad att spendera en lång trevlig lunch på Tofta Beach Club. Vilket fint bygge, och finare kommer det bli när virket grånat till nästa sommar. Tvånget kom sig av att jag var tvungen att se, det som i vissas ögon skapat sådan vrede. Lockad för att jag ville njuta av Tofta utan att behöva ha medhavd lunch som oavsett handhavande alltid blandas med sand.
Jag kan hålla med om att det är trångt att passera på Tofta, men det beror inte på Tofta Beach Club. Halvvägs från Gnisvärd tvingas jag hoppa över handdukar och ben fram till ett lockande glas i solen.
Väl på Tofta Beach Club så njöt jag med ett leende, ni vet, ett sånt där leende man kan få när ord saknas. Ett leende man får när man inser hur korkade folk kan vara när de inte ser positivt på utveckling, utan bara säger nej! Jag säger JA!