Detta har lett till att mysfarbror-försvarsminister Peter Hultqvist tillsammans med Sveriges statsminister Magdalena Andersson nu känt behov av att sprida rök och floskler. Några statsmannauttalanden kan vi inte förvänta oss. Ur floskelsäcken återupplivas ”vår neutralitetspolitik har tjänat oss väl” och liknande. Alla med skammens och rodnadens kulörer eftersom man egentligen säger – vi hukar oss fegt och hoppas på våra grannar.
Trots att en minister i dagsläget borde hålla inne med privata tankegångar delgav Peter Hultqvist oss, vid veckans tv-program "30 minuter" i SVT, sina privata åsikter. Han ville inte se oss i Nato. Detta från landets främste minister i just denna fråga och strax före en riksdagsdebatt då försvarsministern borde uppfattas som bärare av professionella kunskaper, insikter och inte personligt färgade tyckanden.
Nu har vårt broderland Finland, med dyrköpta erfarenheter från att leva med Ryssland som granne, fått nog av krypandet för Putin. Finlands president Sauli Niinistö flög i förra veckan till USA för en överläggning med President Biden. Samtidigt träffade vår statsminister den finska statsministern Sanna Marin i Helsingfors.
Låt oss hoppas att den raka finska kommunikationen om Nato smittar av sig. Jag har dock en obehaglig känsla av att våra ledare nämnda ovan skulle kunna landa i någon form av undanglidande svar och sedvanligt floskelpåstående att Sverige skulle vara en balanserande och krigsavhållande faktor. Den som hoppar på det spöktåget har intet sett och intet förstått.
Vad gäller för Gotland? Vårt strategiska läge mitt i Östersjön ökar faran för ett ryskt angrepp. Mycket kort kan man säga att en ockupation av vår ö skulle ge Ryssland en fullständig kontroll över mellersta Östersjön och därigenom hindra Nato att undsätta de baltiska staterna. Detta utan att tvingas till stor invasion av hela Sverige.
Samtidigt skulle Ryssland med robotförband på Gotland försvåra för oss att verka effektivt i Mellansverige med robotar på minuters avstånd till Stockholm. Detta scenario skulle förhindras av ett Nato-medlemskap men måste i första hand mötas av egna förband på ön vilka bekämpar landstigningar och luftlandsättningar och ger oss andrum att föra över större förband från fastlandet. Därför borde varje gotlänning se soldaterna på ön som räddare från en Ukraina-situation.