Från och till grips jag av andnöd (ofarlig sådan) när jag läser Insändarsidan i GA. Framför allt när författaren uppenbarligen blandar antipati till NATO med påstått stöd till samma organisation. Listigt, men faller inte under begreppet ”fair play”. Kanhända mest grundats i någon form av inre osäkerhet om sakernas rätta förhållanden och en rädsla för att 31 länder i Europa och Nordamerika och framför allt Danmark, Norge och Finland ligger på lur att anfalla Sverige militärt. Redan där reagerar en vaken och sunt reflekterande person och inser att nu går väl skam på torra land. ”Återta ansökan…” som insändaren föreslår blir i mina öron tvetydigt. Menas ”ta tillbaka” eller ”ta upp på nytt” eller kanske ”fortsätta”.
Skulle nu avståndstagandet till sådan gallimatias föras fram har NATO-motståndaren alltid ytterligare ett argument – nämligen skräcken för kärnvapen samt någon påstådd, i Sveriges folk medfödd förmåga, till fredliga lösningar. Denna förmåga är givetvis rent nonsens. Enbart byggd på att vi exempelvis undvek andra världskriget genom undfallenhet gentemot Nazi-Tyskland och samma tvekan att helt ut stötta Finland mot Sovjetunionens angrepp. När vi nu ställs inför frågan om att ställa upp eller inte tillsammans med våra nordiska grannar torde svaret vara givet. Vi ska tillsammans med våra broderfolk och fredliga länder i Europa och Nordamerika stå skuldra vid skuldra gentemot krigshetsande diktaturer. Som varande medlem i NATO.
Förståelsen för vad som händer i Ukraina och de naiva förslagen om att öppna resebyrå för fredsälskande advokater, politiker, feminister och socialarbetare visar en oförståelse om hur krigförande nationer särskilt Ryssland styrs av ett militärkomplex vilket inte kommer att avsäga sig en millimeter av maktbefogenheter och inte kommer att lyssna på något eller någon vilken inte har Putins öra. Och herr Putin ser helst vill att vi lever i en diktatorisk värld där våra argument och verklighetsuppfattning spinns av människor med en människosyn som vacklar mellan verklighet och förakt för demokrati och frihet. Tillsammans med världens ledande demokratier ska vi stå skuldra vid skuldra i NATO för att befästa och försvara en för alla och alla för en.