Åsikter om boendet på Åkermanska.
Min hustru och framför allt min svägerska Ulla medverkade till att Stina skulle få komma hem till Gotland där hon är född och har sina släktingar efter att hennes man gått bort och deras gård i Dalarna inte kunde skötas.
Ulla ordnade så att hon fick en lägenhet på Åkermanska som hade så gott rykte att ta hand om dom äldre. Där fanns matsal, terapilokaler, samlingslokaler där de boende kunde träffas och umgås.
När regionen sålde fastigheten som den fått förtroende av Åkermanska stiftelsen att sköta för dom som äldreboende, så fråntogs de boende all social gemenskap och möjligheten att få lagad mat som är så viktig för äldre och särskilt för Stina som är diabetiker.
Fastigheten såldes till Kuststaden och därmed blev boendet helt plötsligt ett seniorboende med helt andra förutsättningar.
Stina, 90 år, blev erbjuden att köpa sin lägenhet, 35 kvadratmeter för 1.250.000 kronor, i befintligt skick, en nergången lägenhet med stort reparationsbehov.
När man i dag går in i foajén Åkermansgatan 4, så möts man av en tom lokal utan den möblering som tidigare fanns, med soffgrupp, fåtöljer och bord och tv.
Några blomkrukor finns som de boende får sköta i mån av ork och intresse.
Sen kommer man in i den korridor som leder till lägenheterna, korridoren ofta ostädad och endast en tavla som utsmyckning på de långa korridorväggarna. Korridoren saknar helt ventilation. Det luktar unket.
Innanför den brandklassade korridordörren hänger en brandsläckare. Nu när det inte finns någon personal på plats, så undrar man vem som ska använda brandsläckaren om det uppstår en brand.
Nu går vi in genom lägenhetsdörren som sitter i en skranglig vägg, som man kan undra om den håller kraven som lägenhetsskiljande vägg, med tanke på brandrisken.
Vi kommer in i lägenheten i en hall på kanske 3 kvadratmeter med ingång till toaletten. Sedan kommer vi till allrum/sovrum och kokvrå. Där bor Stina och hemtjänsten gör så gott dom kan för att hon ska ha ett drägligt tillvaro.
Jag kan tycka att det i stället för ett boende mer liknar en förvaring för de sista åren.
Stina har sin tv som väl är, så att hon kan fördriva tiden mellan systrarnas besök som kanske borde vara oftare, men de har sina egna liv att tänka på också.
Borde inte Region Gotland och de styrande som nu helt säkert fått ansvarsfrihet för sitt handlande, redan då fastigheten såldes, erbjudit de boende ett motsvarande boende någon annanstans?
Mycket besviken på regionens handläggning och omsorg om de äldre på Åkermanska.