Rapporteringen kring Naturvårdsverkets underlag till regeringens kommande klimatpolitiska handlingsplan har dominerats av oppositionspartiernas rop om påstådda brister med regeringsunderlagets politik. Arbetet med underlaget har i stora delar bedrivits i samarbete med andra myndigheter. I samma rapport lämnas även underlag till klimatredovisning. Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att det är relevant att sätta fokus på två underrapporterade delar av myndighetens rapport;
- Behovet av folklig förankring och legitimitet för miljö- och klimatpolitiken.
- Avståndet till 2045-målet minskar.
Utifrån vårt perspektiv blir Naturvårdsverkets slutsats om att miljö- och klimatpolitiken måste ha folklig legitimitet och vara folkligt förankrad mycket intressant. Här kan vi tydligt se att svenska folket inte vill se en reduktionsplikt, det vill säga inblandning av biodrivmedel, motsvarande 30,5 procent och ökande till 66 procent. Detta då vanligt hårt arbetande svenska medborgare inte förstår varför vi i Sverige, som endast står för en tusendel av de globala klimatutsläppen, ska tvingas betala världens högsta drivmedelspriser. Lika oförstående är sannolikt människor varför vi ska ha en reduktionsplikt vilken skulle vara katastrofal för planetens klimat- och miljöarbete om den infördes överallt på grund av brist på råvaror. Om politiska företrädare framhärdar i denna typ av rent ut sagt vansinniga åtgärder så kommer konsekvensen bli att miljö- och klimatpolitiken tappar i legitimitet och folklig förankring.
När det gäller Naturvårdsverkets bedömning att avståndet minskar till 2045-målen kan jag konstatera att en av förklaringarna är att flera större teknikskiften inom industrin nu genomförs. Detta likväl som att elektrifieringstakten i transportsektorn ligger på en högre nivå jämfört med tidigare bedömningar. Detta är givetvis glädjande och visar på att de åtgärder som vi lyft fram i Tidöavtalet det vill säga satsningar på fossilfri kraftproduktion (kärnkraft), elektrifiering av transportsektorn och koldioxidinfågning (CCS) är just effektiva miljö- och klimatåtgärder som har folklig legitimitet och är folkligt förankrade. Till skillnad från stegrande reduktionsplikt och en socialdemokratisk vindkraftspolitik som går ut på att minska det lokala inflytandet.
Oaktat ovan ser jag att det är hög tid att utreda det så kallade klimatpolitiska ramverket där den klimatpolitiska handlingsplanen är en del. För oss är Tidöavtalet början på ett paradigmskifte inom miljö- och klimatpolitiken i syfte att skapa folklig legitimitet och folklig förankring.